Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
löser dem så länge tills man kommer till en som ej vidare
låter upplösa sig i något högre, gemensamt begrepp. En
sådan motsats är då absolut, och det återstår ej annat än
att antaga det sjelfva motsatsen är väsendtligen identitet.
En sådan motsats är den emellan frihet och
nödvändighet, och alla de motsatser hvilka vi i vår förklaring
af historiska vissheten uppställt och sökt lösa, såsom emellan
verklighet och tanke, emellan vetenskap och tro, emellan
tro och mening o. s. v., äro, så väl som alla andra i
medvetandet förekommande verkliga motsatser, blott mer
eller mindre rena och fullständiga uttryck af denna
ursprungliga motsats. Man kan inse denna dess natur deraf,
att den omedelbart angriper all verklighet vid dess rot.
Jag kan ej på en gång sätta frihet och nödvändighet; ty de
upphäfva hvarann. Sätter jag dem båda, så kan jag blott
sätta en af dem såsom verklig; men med detsamma måste
jag sätta den andra såsom icke verklig; ty de äro ju
hvarandras absoluta motsats? Påstår man åter att bägge kunna
vara verkliga, eller, som är detsamma, att motsatsen dem
emellan ej är absolut, så att hvad jag jakar om den ena,
jag nödvändigt måste neka om den andra; så förutsätter
man en högre enhet såsom grunden för dem bägge. Jag
kan då blott begära att man uppvisar mig denna högre
enhet, och förbinder mig tillika att visa det denna
förmenta högre enhet sjelf innehåller den ursprungliga
motsatsen och derigenom upphäfver sig sjelf. Det återstår
således blott att antaga en af dem, med den andras
uteslutande. Antager jag nödvändigheten med frihetens
uteslutande, så måste denna nödvändighet ettdera vara sin
egen orsak: — då stannar jag åter vid friheten; — eller
icke: då har den ingen orsak, eller, som är detsamma, en
absolut tillfällig orsak, och är med detsamma ett oting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
