Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
nåd genom allehanda tillfällig dyrkan, såsom skänker och
offer till kyrkor och milda stiftelser eller andakts- och
botöfningar, hvilket allt i och för sig sjelft, utan hjertats
förbättring, blott är mutor. Sedan de begynt sin lefnad
utan Gud, så sluta de den med afguderi.
A ena sidan förutsätter således tron handling. Den
finns blott hos den handlande. Ju renare, kraftigare,
strängare hans dygd är, ju lifligare blir hans öfvertygelse
■om ett absolut väsende, och hela hans lefnad är blott
tillväxt i tro och Guds kännedom, som är den enda sanna
erfarenhet. I detta afseende kan man säga att vissheten
om Gud är en oändlig uppgift. Man närmar sig till denna
visshet i förhållande af den moraliska kraft man eger, och
man inser tillika att utan tvifvel en sådan kraft i ovanlig
grad fordras hos filosofen, som höjer sig till omedelbar
visshet. Ty all filosofi, hvartill den filosoferande ej drifves
genom ett oemotståndligt moraliskt intresse, blir blott
ordkram. Men kan då aldrig den fullkomliga vissheten finnas
såsom tro? Blir denna alltid mer eller mindre tillfällig?
Skiljer den sig blott genom grader af säkerhet ifrån
mening? — Vi få se. Ty å andra sidan förutsätter åter
handlingen tro. Vi hafve funnit att friheten vore omöjlig,
om ej det enda väsendtligt verkliga i sig innefattade både
frihet och nödvändighet, ej såsom hvarandras motsats,
utan såsom absolut ett. Jag måste således redan tro härpå
för att tänka mig friheten som möjlig, för att kunna handla.
Tron på Gud och tron på frihet förutsätta således
hvarandra; hvilket åter blott är ett annat uttryck på den satsen,
att dessa sätt att se alldeles ej kunna åtskiljas, utan äro
i sjelfva verket ett. Huru är nu detta tänkbart? Utan
tvifvel blott på det sättet, att också den menskliga och
gudomliga friheten vore i visst afseende ett. Men huru?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
