Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
realiserandet af det högsta goda och är just derföre ett
uttryck af frihet. Medlet för detta uttryck är den fria
konsten i sin allmännaste mening, då den är
samhälls-eller regerings-konst. —
Men detta dygdens glada mod, hvarom vi nyss talte,
denna dess bergfasta förtröstan på sin goda sak, om också
hela verlden sammansvure sig emot den, huru äro de åter
möjliga, om dess ändamål är omöjligt, om dess sak är en
orimlighet? Och huru kan detta ändamål annat vara, då
det skall utföras i en natur som, bunden af sin egen
medvetslösa nödvändighet, ej frågar mer efter frihetens
ändamål än om det aldrig funnes? — Kan ej denna
motsägelse häfvas, så står ej friheten att räddas. Men det är
ej en nödhjelp för friheten, som vi här fordre. Friheten
är i sig sjelf ej mer värd än nödvändigheten; upphäfves
den ena, så upphäfvas de båda, och dermed all realitet.
Det är realiteten som skall räddas, och den kan blott
rädda sig sjelf, det vill säga: all realitet är omöjlig om
det ej gifves en absolut realitet. Det måste således vara
en och samma enhet som är det absolut reella, så i
naturen som samhället. Denna enhet kan ej vara annan än
den absoluta friheten sjelf, som just derigenom tillika är
absolut nödvändighet, och det enda väsendtliga väsendet.
Huru friheten kunde uttrycka sig i naturen vore
obegripligt, om ej frihet och natur i sin rot vore ett. Huru
friheten kunde ega verklighet, vore en fråga om sjelfva
orimlighetens verklighet, i fall ej en förborgad
nödvändighet vore alla fria handlingar gemensam, så att, ehuru
tygellöst sjelfsvåldet må rasa, det likväl, ovetande och
oviljande, måste befordra frihetens mål eller det goda.
Det är denna förborgade nödvändighet som menniskan
tillbeder såsom Försyn; och den är historiens lifs-princip och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
