- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
196

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historiens nytta. En föreläsning. 1819

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

är svårt att tillerkänna historien annan nytta än att genom
sina upptecknade epoker indela tiden, och genom de
berättelser, hvarmed hon sammanbinder dem, fördrifva den.
— Men, mine herrar, det finnes ingen sådan plats derute.
"Vi äro sjelfve medlemmar af denna slägt hvars skickelser
vi betrakta, sjelfve medarbetare på denna uråldriga
bygnad, om hvars fortgång våra fäder, slägte från slägte,
berättat. Hvad der sker rör oss alla, hvad der har skett
rör oss alla, ja hvad der skall ske rör oss alla. Och
då från höjden af de sista hvarfven på denna med sins
emellan stridande krafter uppförda bygnad, vi stundeligen
höra det närmare eller fjermare dånet af lossnade,
ramlande delar, som, störtande i djupet, emottagas af det
stilla, dunkla förgängelsens och glömskans haf som sköljer
monumentets osedda grundval; så behöfva vi ej heller söka
oss en plats derute för att lära oss det rätta tidens mått.
Ty genom förgängelse lär man hur tiden förgår; emedan
menniskan har bättre hugkommelse för det som förloras,
än för det som tillkommer. Det är blott hoppet som
räknar tiden efter förväntad vinst, minnet räknar den efter
förluster. I allmänhet kunna menniskorna ej erinra sig
att en verlds-timma slagit på tidens ur, om ej genom
ramlet af fallande välden och throner; och om odlaren i
den gömdaste koja utmärker i sitt lif någon tidpunkt som
förenar hans onämnda öden med mängdens, så är den
gemenligen ej af den gladaste beskaffenhet, någon
landsplåga, någon missväxt, som kommer hans minne till hjelp
och hvarefter han räknar sin dunkla historias skiften.
Liksom tuktomästaren ofta med obehagliga, ja hårda medel
hos barnet inpreglar de första, oumbärligaste minneslexor,
så förfares i historien med slägtet. Det är genom
oerhörda, djupt gripande hvälfningar som menniskorna på-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free