Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historiens nytta. En föreläsning. 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
är nämligen det sednares heliga och oskyldiga grund, den
moderliga jord, ur hvilken först den borgerliga odlingens
alla mäktiga frukter uppspirat, och ur hvilken de ännu
alltid suga sin naturkraft och näring. Utan att fästa
blicken på denna grund är hela historien Öde — ett blindt
tumult af krafter, som förekomma dubbelt förstörande
emedan man lemnar de bibehållande, bevarande krafterna
ur sigte. Hvilken regering kan, t. ex., med alla sina
omsorger ersätta de förluster, den oberäkneliga förstörelse
af enskild lycka, som ett krig medfört? — År förgå, ett
blomsterslägte af barn fyller (snarare än vanligt) de förr
öde hemvisten, plogen begynner sitt stilla verk, gungande
skördar betäcka förr blodbestänkta fält, mensklig idogbet
och flit strömma åter i sina vanliga banor, eller i alldeles
nya som nöden uppröjt — och de fordna olyckorna äro
snart för nyfödda minnen blott den dunkla grund, hvarpå
de ljusa dragen af en närvarande sällhet skönare måla
sig. — Menniskan är ett lyckligt slägte! — Ja lycklig,
så vida hon vårdar sin första och naturligaste lycka.
Politikens första axiom är ett tröstande, är detta: det finns
ingen olycka så svår, ingen förstörelse, näst fullkomligt
utrotande, så stor, att den ej snart, ja man kan säga lätt,
af ett folk öfvervinnes, om det bibehållit den grund ren,
hvarur äfven all offentlig lycka uppblomstrar, om dess
familjelif är oskyldigt, dess hemseder stränga och
obefläckade. Dess trefnad och sällhet äro då svårare att
utrota än växtligheten i en stark, bördig jord. Den skjuter
af sig sjelf beständigt upp å nyo.
Låt mig här tillägga en anmärkning om det inflytande
som ett rent familjelif öfvar ej blott på samhället, utan
äfven på naturen. Ty högst märklig är utan tvifvel den
öppenhet för mensklig inflytelse som tycks så tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
