- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
218

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historiens nytta. En föreläsning. 1819

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

det är af rätta slaget, så innehåller historiens studium en
sjelfpröfning i så stort mått och af så genomgripande
natur, att det väl för allt hvad som kan kallas egenkärlek
hos menniskan borde vara ett eldsprof. Den första läran
är angående förstörelsen, den allmänna förgängelsen som
här drifver sitt arbete i stort. Detta är den gamla
stormen i historien, som, brusande ur högre regioner,
framfar öfver allt menniskoverk. — Huru ofta synas ej
menniskorna ha liksom sammansvurit sig för att fasthålla tiden,
och, förvänjda genom ett förrädiskt lugn, trott sig kunna
föreviga ett tillstånd som svarat emot ögonblickets
önskningar? Förgäfves. Ett djup öppnar sig under deras fötter,
en blixt kommer, man vet ej hvarifrån, tänder, man vet
ej huru, och den fasta grunden, stödet för så många
tusendes förhoppningar, är ett svallande, flammande haf, der
mansåldrars arbeten störta öfver hvarandra. Lägg dessa
stora förgängelsens prof till dem hvarje dag ger; och
hoppas sedan att det personliga i något verk förblifver! Allt
hvarigenom en menniska skulle kunna tillegna sig ett
arbete och stämpla det med sin prägel, är ju, såsom allt
enskildt, genom en inre nödvändighet evigt skiftande? Hvar
skulle vi då söka det bestående, oförgängliga? Hvar, om
ej i andan, meningen af det hela, det lefvande odödliga i
historien, som just genom sjelfva förstörelsen (som är dess
protest emot de enskilda intressenas omåttliga anspråk) i
allt renare och bestämdare former sig uppenbarar? —
Denna betraktelse är utan tvifvel lika upplyftande som den
förra kan vara nedslående. För bägge dessa historiens
läror är ungdomen särdeles tillgänglig. Den intresseras
och röres i allmänhet lika mycket genom stora skådespel
af förstörelse, som den åldrige fruktar och afskyr dem;
emedan känslan af det blomstrande lifvets rika, opröfvade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free