Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historiens nytta. En föreläsning. 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
krafter förer detta med sig, och emedan denna ålder i sig
sjelf alltid är det faktiska beviset, att, oaktadt alla
förgängelsens nederlag, historien ej går ut. Den har å andra
sidan en liflig känsla för det oegennyttiga i ändamål och
det stora i uppoffringar, hvilka den dock mer älskar än
rätt värderar, emedan ægennyttan i denna tidrymd af lifvet
till en så stor del kommer af ännu obestämda verldsliga
förhållanden. Dess begrepp om det stora är derföre
gemenligen för materiellt och af egenkärlek grumladt. Den
fattar det blott såsom en motsats af det lilla, såsom det
aflägsna, obestämda, ovanliga, jernfördt med det alldagliga
och närmast omgifvande. I detta afseende har historien
förvarat sin vigtigaste lexa, då den lärer att värdera det
närmaste och äfven göra det lilla i en stor mening. Att
veta skilja sak från person och eget intresse, att i
handling och omdöme fråga hvad? ej genom hvilken? eller för
hvem? det är ännu icke första steget i sedlig odling. Ej
frågan hvad? utan tillika frågan huru? är det som i alla
menskliga saker först utmärker att man kommit till
klarhet öfver sig sjelf och sin verld och förmår fatta det
egentliga och verkliga i all handling. — Det är en allmän
fallenhet i lifvets häftigare ålder, äfven hos dem som äro
mäktiga af enthusiasm för ett värdigt ändamål, att för
målet förgäta vägen. Felet ligger ofta ej så mycket i
missberäkningen af krafterna, som i en mindre
grannlagenhet i afseende på medlen, i sorglösheten derom att ej det
goda äfven sker på det bästa sättet, blott det angelägnaste
ernås, att någonting verksamt och kraftigt i allmänhet sker
derför. Detta sätt att hasta menniskoslägtet till hjelp är
i sjelfva verket att tro sig ofanteligen nödvändig för
verlden, och ett högst oförlåtligt högmod. Menskligheten är
ej nog fattig på krafter för att behöfva med hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
