- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
253

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

pens form och materia i allmänhet, hittills betraktat, röjde
sig i det praktiska och de moraliska begreppen i
motsatsen mellan det goda och rätta, såsom särskilda
moralprinciper. — Den närmaste och enklaste betydelsen af
godt och ondt härleder sig från känslan af lust och olust;
och, så förädlade dessa föreställningar än må blifva,
innefatta de likväl alltid uti sig denna första bemärkelse. Ty
allt godt är ett väl; och härifrån utgå de moral-systemer
som erkänna känslan för ledare. För alla dessa blir
moralen lycksalighetslära. Rätt och orätt hänföra sig deremot
ej omedelbarligen till känslan, utan till en regel; hvilken
regel ytterst måste vara en sådan som sjelf borgar för
sin egen rätthet, eller nödvändigt medför föreställningen
derom, hvilket visar sig deri att sjelfva dess begrepp
innefattar allmängiltighet. De härifrån utgående
moral-systemer erkänna begreppet för sin öfvervägande princip,
och för dem är moralen rättslära. De allmänna
gemensamma rätts-begreppen göra sig nödvändigt gällande såsom
vilkor för menskligt samhälle, och visa sig der egnade att
blifva yttre lagar, tyglande det enskilda lycksalighets-begäret,
så vida det öfverskrider de skrankor som för förnuftiga
varelsers sammanlefnad äro erforderliga, hvarföre man ock
under namn af rättslära företrädesvis utmärkt läran om
den så kallade yttre rätten och äfven deraf velat göra en
särskild vetenskap. Distinktionens behörighet beror derpå,
om man först har den riktiga föreställningen om hvad inre
rätt är, och känner huru vidt eller huru litet äfven denna
låter bestämma sig genom en naken regel. Men om denna
distinktion förnämligast blifvit påyrkad af en skola, hvilken
(såsom den Kantiska) sjelf fattade moralen endast såsom
rättslära, så hade den åtminstone ingen rätt att göra den;
hvarföre denna skola också, för att utmärka skilnaden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free