Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
i verldens egna ögon, och den christliga, som ser på
sinnelaget, — emellan lagsens och kärlekens gerningar. —
Vi hafva talt om dem som vi i moralen vilje kalla
formalister. Men till ett lika litet tillfredsställande resultat förer
oss, blott på annat sätt, materialisternas sedolära. Så
nämne vi dem som uteslutande hålla sig till det enskilda
och till viljans innehåll, liksom de förra till det allmänna
eller den abstrakta formen. Men all vilja bestämmes af ett
väl; och allt väl hänförer sig medelhårt eller omedelbart
till känslan. Denna är således i de materialistiska
moral-systemerna det första, liksom begreppet är det första i
de formalistiska. Men känslan är det rent af subjektiva
och enskilda, och, den må nu hemta sin näring ur de
högre eller lägre behofven, må nyttja begreppet till medel
för en ädlare eller oädlare lycksalighetslära, skaffar dock
aldrig annat än en partikulär-moral, stridig och rebellisk
mot den abstrakta allmänna. — Ännu tydligare blir denna
strid, om man ur bägge systemernas synpunkter
betraktar läran om frihet och nödvändighet. Formalisterna påstå
i synnerhet den förra, eller viljans rena sjelfbestämning.
Materialisterna åter försona sig gerna med nödvändigheten,
och måste, om de äro konseqventa, till och med neka
friheten i den nyssnämnda bemärkelsen. Enligt våra
grundsatser måste vi gifva bägge rätt och orätt; ty frihet och
nödvändighet, abstrakt fattade, förstöra (liksom alla dylika
motsatser) på en gång hvarandra och sig sjelfva, emedan
ingendera dock utan den andra är tänkbar; och sjelfva
det nyss anförda förhållandet bevisar detta. Formalisterna
förfäkta nämligen af ingen annan orsak friheten, än emedan
de, sjelfva fångna af en abstrakt regels nödvändighet, likväl
behöfva friheten. Materialisterna försvara af ingen annan
orsak nödvändigheten, än emedan de i sjelfva sin princip re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
