Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
dan företrädesvis hyllat det reella af friheten, säsom
förmåga att göra hvad man lyster. Bådas ömsesidiga läge är
i ren motsats med det verkliga af deras lära. Ty frihetens
ställe och hemvist, så vida man motsätter henne
nödvändigheten, är i det enskilda (ju mer detta i individuell
afsöndring och sjelfständighet gör sig gällande).
Nödvändigheten yttrar sig åter öfverallt såsom det allmännas lag.
Men hvarken det allmänna såsom sådant, eller det
enskilda såsom sådant, finnes utan i och genom
abstraktionen, hvilken abstraktion å ena sidan är densamma
handling hvarigenom intelligensen är och känner sig fri; men
å andra sidan, såsom vi redan förr anmärkt, ej blott för
denna söndrings möjlighet förutsätter en enhet, utan äfven
sjelf nödvändigt känner sitt mål i denna enhets
återställande. Begreppet af denna verkliggjorda enhet vore ett
moraliskt helt, hvars lag eller nödvändighet sjelf tillika är
alla enskildas frihet. Men en fullkomlig förening emellan
det allmänna och enskilda är blott på ett organiskt eller
lefvande sätt möjlig. Ett organiskt helt är det, der äfven
delen har, jemte det helas, sitt eget sjelfständiga lif och
på detta sätt sjelf är det hela i minsta mått. Menniskan
är sjelf det minsta samhället, och har inom sig en
mångfaldighet och stridighet som det är hennes uppgift att
bringa i öfverensstämmelse. Samhället åter erbjuder samma
menskliga förhållanden i större mått, är sjelft det större
menskliga väsendet. Att man någon gång öfvergifvit denna
Platoniska idé af sedoläran (i hvilken egentlig sedolära och
rättslära först torde träda i det riktiga förhållandet till
hvarandra), har ländt till vetenskapens skada. Men hvad
som på ett lefvande sätt förbinder det enskilda och
allmänna i menskliga väsendet, förbinder ock frihet och nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
