- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
262

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

begreppet söndra sig; och slutligen emedan hvarje tankens
föremål, fullt begripet, d. ä. till alla sina delar genom
inbördes motsättning urskildt, då det på en gång i sitt
hela fattas, åter endast för (det inre) sinnet är ett helt.
Allt satser, i hvilka läsaren igenkänner följande af oss
redan förut framstälda: 1) sinnet är all kunskaps källa; 2)
sinnet är på en gång det första och sista i kunskapen;
3) sinnet är öfverallt fattningsförmågan af enhet och helhet.

Att denna sista sats, som blott sammanfattar de bägge
föregående, vore en lämplig definition på förnuftet sjelft,
skall man ej neka; hvarföre (att förekomma det inkast,
att vi tage sinne i en egenmäktig, sjelfgjord bemärkelse,
stridande mot ordets allmänt gällande mening, då det vore
ingen konst att bevisa hvad man vill med ord hvilka man
underlägger hvilka betydelser man behagar) här är stället
att påminna om det språkbruk som verkligen benämner
förnuftet sjelft sinne — (sens commun). Och om man nu
derjemte medger, att det finnes en högre tingens ordning
uppöfver den blott fysiska (som ej ens för sig tagen blott
såsom materiell kan begripas); med hvilken organ har man
velat fatta den, och hur har den för oss kommit att
existera, om ej genom detta sinne eller förnuft? — Sinne
måste således fattas så väl i en trängre som högre och
vidsträcktare bemärkelse; i den förra är det yttre sinne,
i den sednare inre sinne, och allt hvad som vanligen
endast existerar för det inre sinnet är ock hvad man kallar
öfversinligt, i motsats med de yttre sinnenas objekter.
Dock är denna det inre sinnets slutenhet inom sig sjelft,
att jag så må säga, ännu alltid en inskränkning, en följd

dividualisering. SI ligger det efter utseende högsta och svåraste
oss- på alla sidor helt nära, — och är äfven för det klara sinnet
det enkla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free