Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Således vore då realiteten af det ena bland de förr
nämnda moraliska ideerna gifven, nämligen den fullkomliga,
d. v. s. den gudomliga menniskan; men derigenom äfven
realiteten af det andra, eller det fullkomliga samhället. —
Huru? vilje vi nu i korthet visa.
Vi återkalle i minnet ett af oss förr nyttjadt och
rättfärdigadt uttryck, att menniskan sjelf är det minsta
samhället, och ätt samhället blott erbjuder samma
menskliga förhållanden i större mått. — Dess användning på
närvarande fråga bringar denna i följande skick: huru i
allmänhet blir det fullkomliga i menniskan verkligt? En
fråga som ock endast kan förklara hvad i det föregående
förblifvit dunkelt. Ty om, såsom vi uttryckt oss, den
fullkomliga existensen endast kan hela den ofullkomligas
söndring, så kan man ännu alltid spörja huru detta sker.
— All verklig enhet är enighet, d. v. s. är en ömsesidig,
såsom vi visat; och denna grundsats måste äfven gälla här.
Den enighet och harmoni hvartill menniskan skall förädla
sig vore då endast att söka i ett ömsesidigt förhållande,
en innerlig förening med Gud, en förening, i hvars
begrepp redan ligger allt hvad christendomen derom lärer,
nämligen att den måste föregås af den fullkomligaste
undergifvenhet, ett bortdöende från den gamla menniskans
sjelfviskhet, och ett sinnets renande som förliknas med en
ny födelse — en födelse till ny helgad natur som med
glädje gör sin herres vilja. Men all fullkomlig harmoni
emellan det fria och nödvändiga hos menniskan, ehuru en
sådan öfverensstämmelse ej utan det allvarligaste
bemödande vinnes, kan likväl blott erkännas som en lycka;
emedan all menniskans egen verksamhet är fången i
motsatsen mellan dem bägge. All verklig och innerlig
sedlighet är derföre utgången från det fullkomliga väsendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
