Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - I. Handlingar i tryckfrihetsmålet rörande skriften Thorild m. m. - b) Påminnelser vid aktors slutpåstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
upprepar ännu en gång: hvem vågar dömma mig för
irr-lärighet? — — Huru lätt skenet deraf kan uppstå, om
man, såsom aktar säger, håller sig till det för lagen
åtkomliga i orden (utan att rådfråga meningen), derpå
skulle jag ur aktörs egna påminnelser kunna visa ett
märkligt exempel. Han anförer, jag vet ej i hvad mening,
att skrifter i sednare tider i vårt land funnits, äfven
åtalade och frikända, som velat på ett uteslutande sätt
framställa tron såsom tillfyllestgörande utan afseende på
gerningar. Jag känner ej dessa skrifter, vet ock ej huru de
kunnat åtalas. — Det vet jag, att hvad aktör här sjelf
tillägger, nämligen att detta begrepp om tron i allmänhet
»tillintetgör alla moraliska band och allt dygdens värde
ibland menniskorna», är rakt emot orden af det bland oss
stadgade lärobegreppet, hvilket uttryckligen lärer: att
menniskan endast genom tron (sola fide) rättfärdiggöres
(Apo-logia Confessionis Augustanæ). Men känner man huru
denna lära uppkom, nämligen i motsats mot den förtjenst
som påfviska kyrkan lade i yttre gudaktighetsverk och
öfningar, så inser man ock lärosatsens anda, eller att utan
sinnelagets renhet ingen till utseendet än så förtjenstfull
handling är Gud behaglig, — och dömmer ej.
Jag erkänner slutligen med tillfredsställelse de
medgifvanden som blifvit gjorda: »att mina meningar, såsom
syftande på en enda, lefvande, allsmäktig, rättfärdig, på
en gång försonande och försonad Gud, kunna leda till tröst
och uppbyggelse för den tänkande och upplyste (i min
tanke äfven för den enfaldigaste); att de ej hemta sin grund
från någon vacklande öfvertygelse eller några folkförödande
afsigter; att den skiljaktighet, hvarför jag anklagas, kan
ligga i ordformeln och yttre skenet». — Jag får blott
anmärka, att dessa medgifvanden lika lätt varit gjorda från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
