Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens politiska fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Det sista vore endast möjligt genom en ny statsformation,
på en gång mera omfattande samhällets både djup och höjd.
Jag har vågat tala om framtidens makter. Två
sådana gripa redan omisskänneligt in i det närvarande: den
ena i den nationala, den andra i den religiösa rörelsen
af vår tid. Bägge äro jemväl politiska makter; och de
gå ögonskenligen längre än den nya medelklassens
politiska makt. Nationalitet och religion låta ej mäta sig efter
någon förmögenhets-tariff. Likväl göra de medborgaren
och menniskan; och utan dem skulle medelklassen snart
försjunka och gå under i sina materiella intressen. Det
är tidens lifvande, renande lifsluft som förnimmes i dessa
rörelser. Betraktom först den nationala rörelsen!
Först med och genom Napoleon togo Franska
revolutionens företeelser form och gestalt. Två oerhörda
maktens medel föllo honom i händerna: å ena sidan
förvaltningens centralisation, å andra konskriptionen, grundad på
hvarje medborgares lagligen erkända pligt att bära vapen
för fäderneslandet.
Redan i den gamla monarkien hade centralisationen till
någon del blifvit ett uttryck af stats-enheten. Men denna,
ännu ofullständig, vårdades af den gamla monarkien såsom
en godtyckets rnystér, i hvars dunkelhet blott de thronen
närmast stående klasserna och konungamaktens högsta
organer fingo intränga. Det var embetsmanna-statens
hemlighet. Folket lydde blindt. Dess deltagande kunde blott
yttra sig uti öfverlefvorna af de gamla korporationerna
eller i den gamla häfden af de feodala pligterna.
Revolutionens storm sopade med sig allt sådant. Med den fria
konkurrensen inträdde frågan om menniskans rättigheter i
samhället. Den frigjorda foHcandan fann före sig inga
andra gränsor än statens. Då kunde ej heller mera denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
