Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens kyrkliga fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
TIDENS KYRKLIGA FRÅGA.
Med christendomen har den andeliga
personlighets-prin-cipen inträdt i verlden. Christendomen är det oförstörliga
subjektets religion. Den har i sjelfva verket först lärt den
personliga fortvarelsen efter döden, och i denna odödliga
tanke är hela dess karakter innehållen.
Hvad denna tanke angår, en gryning deraf låg af
ålder i det menskliga slägtet. Outvecklad ligger denna
tanke till grund för den gamla tron om själavandringen;
men denna tanke kände icke och känner än i dag icke
det rätta andeliga subjektet, den vet ej af skilnaden
emellan menniskosjälen och djursjälen, och förstör derföre
subjektet under det den vill rädda detsamma. Denna tro är
djupt hednisk, ja den är sjelfva djupet af hedendomen.
Derföre tyckes det som hade den gamla Judendomen hellre
tegat stilla om odödligheten, i fruktan att läran,
missförstådd, skulle föra till den hedniska dogmen om
själavandringen.
Aningen om det andeliga subjektet visade sig i
Grekernas religion; men den hade här ej kommit längre än
till det slags själens gryning som naift uttalar sig i
deras gudstjenst och icke vet att skilja sig ifrån den
sinliga naturen. Derföre faller här hela ljuset på den
jordiska tillvarelsen, och efter döden återstår blott ett
underjordiskt sken- och skugglif, såsom i det Homeriska
Hades. Gudarne äro väl de odödlige; dock blifver äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
