Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens kyrkliga fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
gaste förbindelse, och som, motsatt den gamla, positiva
christendomen, i ett vidt utbredt tänkesätt gjort sig
gällande. Redan reformationen hade ställt sig på den rationellt
doktrinära ståndpunkten. Ty ser man nogare till, så var
det egentligen det Paulinskt-Augustinska lärobegreppet —
som alltid varit det djupare religiösa draget äfven i
katholi-cismen — egentligen var det detta lärobegrepp om den
gudomliga nådens allmakt och ovärdigheten af allt
menskligt görande, hvilket uttalade sig hos den störste af
reformatorer. Och i sig sjelft var det, på den farliga höjd
hvartill de Romerska missbruken sig upphäft, redan
tillräckligt att sätta oförsonlig fiendskap mellan påfvedömet
och en man sådan som Luther. Ty detta läro-begrepp, i
sin stränga konseqvens, ville blott veta af ett nådemedel,
nämligen tron på Christi förtjenst. Redan derigenom trädde
det skarpt emot påfvedömets hela riktning, hvilket alltid
gått ut på att genom mångfaldigande af nådemedlen rikta
kyrkans skatt och tillika lämpa sig efter menniskornas olika
böjelser. Emedan Luther fann bekräftelse på sin lära i
den heliga skrift, derföre var bibeln för honom det högsta,
— svårligen tvärtom. Huru föga aktningsfullt han yttrade
sig om ett apostoliskt bref som syntes honom vara emot
rättfärdiggörelsen genom blotta tron, och huru han icke
en gäng ville höra på Paulus sjelf der denne sätter
kärleken öfver tron, är väl bekant.
Vi hafva redan antydt den djupa religiösa motsägelse,
i hvilken Luther blef fången, nämligen att den menskliga
friheten, den han likväl sjelf framkallat på fältet, för Gud
ej kunde bestå. Ännu skarpare och mindre hjertlig
frambröt denna motsats af frihet och nödvändighet hos C
al-vi nus. Också har den i Calvinismen och dess sekter
framkallat ytterligheterna både af den mest fatalistiska rigorism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
