Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens religiösa fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut
hvaraf han af evighet har frambragt sin sjelfständiga
motbild, hvilken är Gud uti Gud, det gudomliga ordet, i och
genom hvilket allt är skapadt vordet; — att detta är den
uti idealisk mening himmelska skapelsen, i hvilken alla
intelligenser, införlifvade såsom gudomliga ideer uti Ordet,
som vi kalla Guds Son, der bilda ett organiskt helt10; —
att, då dessa, genom missbruk af den dem förlänade
sjelf-ständigheten, från Gud afföllo (hvilket för öfrigt ej kunde
med sig föra någon förändring mellan personerna inom
gudomen), den jordiska naturen med den blott yttre tiden
och det yttre rummet tagit sitt ursprung genom detta de
himmelska andarnes affall, hvilket liksom försatte den
skapande förmågan utom sig sjelf; — att menniskan, som hade
kunnat blifva den fallna verldens räddare och dertill var
skapad, icke motsvarat sin höga bestämmelse, hvilken derföre
af Guda-menniskan har måst uppfyllas; — att möjligheten
af fallet låg hos menniskan sjelf, men att fallets verklighet
blott kan bevisas genom hvars och ens egen erfarenhet.
Detta sker då menniskan kommer till medvetandet
af det onda uti sig sjelf. Dermed uppgår ock för henne
ej blott ett sjelf, utan ett sjelf-andra, för att sig uppenbara, och
denna uppenbarelse, som förnuftet ej kan sig sjelft gifva, men väl
sig tillegna då den ofvanifrån meddelas, är, om också öfver, dock
icke emot förnuftet, emedan denna uppenbarelse är förnuftets egen
helsa och den praktiska fyllnaden af all förnuftskunskap.
10 Detta kan ock fattas såsom en själarnes præexistens uti Christo,
såsom denna af den store kyrkofadren Origenes lärdes. Yi hafva
redan förut funnit att hvarenda intelligens uti sig innehåller
möjligheten af alla intelligenser. I timligheten blifva de nedsänkta,
för att till den ideala sjelfständigheten äfven förvärfva den reala,
som endast genom strid vinnes Derföre sätter Paulus den i detta
prof beståndande, gudomligt rättfärdigade menniskan äfven öfver
englarne, eller de icke fallna andarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
