Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En församlingsmedlem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lots hustru varit förklädda saltstoder. De hava
sett sig tillbaka.
Denna tanke skakar mig i min varelses
innersta djup. Det är väl gott, ja, stundom
nödvändigt att sluta sig till en troende församling,
men ett villkor eller en borgen för livet är det
icke. Och den nytta man har av att stå i en
sådan församling, beror väsentligt på den ande,
som behärskar livet inom församlingen. Ty om
anden är världslig och partibunden, har
församlingsgemenskapen en förvånande makt att kväva
innerligheten och livet hos varje medlem. Det
onda sprider sig som en surdeg. Vanligen bliva
medlemmarna varandra mycket lika. Detta
beror på en hemlighetsfull växelverkan mellan själ
och själ, liv och liv samt på makten av inflytandet,
som är nästan oemotståndligt. I all synnerhet
utövar församlingens huvudperson ett stort
inflytande på församlingen. Bliver den äldste
eller läraren världslig och slö, skall i regeln
samma ande tyst men säkert överföras på hela
församlingen.
Låtom oss taga ett exempel från familjelivet!
Där är en troende tjänare. Men husbonden andas
hat mot religionen och kamraterna svärja och
förbanna alla »läsare». Där är lek och hån, eder
och lättsinniga visor från morgon till afton. Den
troende tjänaren, hatad och utskrattad, suckar:
»Det är trångt för mig att bo ibland dem, som
hata friden.» Han bibehålles väl frisk i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
