Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den sälla tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och huru litet de tänka på »ren lära» och »biblisk
församlingsordning,»[1] men huru sant och innerligt de leva
ett andligt liv! Vad de älska att höra är talet om Jesus,
den korsfäste. För all del, kasta icke in utkylande stridsfrågor
ibland dem, svält dem icke med döda teorier! Låt dem vara!
Sjung deras sånger, bed deras böner!
Det uppstår en väckelse i hela trakten. Det sker icke genom
övertalande ord av mänsklig visdom, utan genom levande
bekännelser av enfaldiga barn. »O, jag är så lycklig», säga
de. »Jesus har frälst mig, och det är så saligt att vara
Guds barn.» De vända sig till sina anhöriga och vänner med
bevekande böner att fly till Jesus. »O, mamma», säga de,
»lämna dig åt Jesus. Han är så god. Han förlåter oss alla
våra synder.» Ynglingen fattar sin kamrat och ber honom göra
sällskap till himmelen. Vem kan stå emot? Moder och dotter
bada i tårar; den gamle gråhårsmannen kommer stapplande vid
staven och säger under tårar: »Käre pastor! Min son har
blivit omvänd, och jag skulle även vilja bli frälst. Vill
pastorn bedja för min arma själ?» Och under det pastorn
ligger på sina knän med den grånade syndaren, fara Guds
änglar upp och ned över församlingen.
Det kommer en söndag. Där sitter en skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
