Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Då en stjärna faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tårar; ty en gudahängiven själ kan ej tänka sig någonting
saligare än att vara helt uppgiven i Mästarens tjänst. Gärna
hade Gabriel velat följa med. O Mikael, Jehovas furste,
varför drager du en suck av hjärtinnerlig trängtan? Han
svarar ödmjukt: "Ack, att denna välsignade förmån förärades
mig!"
2. Men ett avskiljande för Herren innebär mer än hänförelse.
Det låg allvar i denna högtidliga handling. Då jag var som
mest fördjupad i tankar, då min själ var som mest försjunken
i tillbedjan, avbröts jag i mina betraktelser av en röst
bakom mig, och då jag vände mig om för att se, öppnades för
mig en mycket rörande scen: en andelös predikant höll en
mycket skön och formfulländad predikan för en fåtalig publik.
Hela min kropp skakade, och jag brast i gråt över mannen.
Då ropade Herrens Ande: Ser du denne man! Mitt förbund med
honom var liv och frid, och dessa gav jag åt honom, att han
skulle frukta mig, och han fruktade mig och bävade för mitt
namn. Sanningens lag, evangelii budskap, var i hans mun,
och orätt vart icke funnen på hans läppar; i frid och
redlighet vandrade han med mig, och han omvände många från
synd. Mal. 2.
3. Välsignad vare den unge predikanten! I den Jesuslika
karaktären framträdde en så hög men på samma gång ödmjuk
och stilla ande, att hans blotta närvaro helgade umgängeslivet
och var en välsignelse för alla. Och det var sannerligen
ingen tom fras, vad hans överfulla hjärta stundom utsade:
Gud vare tack, som alltid för oss i triumf i Kristus och
uppenbarar lukten av sin kunskap genom oss allestädes! 2
Kor. 2:14. Ty han var Kristi vällukt för Gud och, fastän
föremål för avundsamma blickar, ett väckelserop, som
återkallade minnet av våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
