Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Giv Gud äran!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och den trofaste Guden välsignar även dessa själar, så mycket
som de äro i stånd att kunna emottaga. De hämta välsignelse
ifrån ovan men icke ifrån djupet; understundom svälla de ut
som vårbäckarna och göra då mycket väsen av sig, men under
mellantiderna äro de alldeles upptorkade, ytliga som de äro,
barometerkristna, påverkade av varje yttre orsak. Men o,
med vilken förkärlek de stanna för varje god sinnesrörelse,
och huru lätt de förhäva sig och bli uppblåsta! Är du en av
dem?
6. Såsom en själ kan tro sig vara frälst på grund av heliga
sinnesrörelser, såsom till och med en kristen kan förstelna
i Andens nådeverkningar så, att han aldrig kan födas till
gudomlig natur, så kan en helgad själ stiga upp i
självförhävelsens tomma rymder och en kristen höja sig på
"uppenbarelsens" vingar till inbillade höjder, troende sig
vara längre hunnen, än han verkligen är. Dessa själar
karaktäriseras av en mycket hög bekännelse, och de tala om
sin frälsning, på samma sätt som en drucken man talar om
sina oerhörda rikedomar, fastän han i verkligheten äger
ingenting alls. Rätt vad det är, göra de cession, och
utredningen av deras "bo" visar följande mycket överraskande
resultat: "Du säger: "Jag är rik och har överflöd och behöver
intet," och vet icke, all du är den eländige och jämmerlige
och fattige och blinde och nakne." Uppb. 3.
O, den käre vännen, han "gick upp i Gud", och försvann för
våra ögon, likasom luftseglaren på sin djärva färd ibland
molnen; men fallet var så mycket djupare, då han störtade
ned ifrån sin "härlighets tron" och den höga bekännelsen
blev till kras.
7. Må det alltid stå levande för våra hjärtan, att allt är
av Gud. Vi äro blott tjänare och därtill i bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
