Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Självuppgivande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herrens Sebaots skull?» Ack, människan skulle hellre
dö än uppgiva sig själv.
Hon vill hellre giva, stora löften än vara trogen
i det lilla. Hon tycker mer om sången: »Din jag
är!» än gemenskapen med Guds Lamm på den
bloddrypande vägen. Var äro de, som sjöngo:
»Jesus, jag mitt kors vill bära, lämna allt och följa
dig, fattig, naken, utan ära; du skall bliva allt
för mig»? De sjöngo såsom Herrens folk på
andra sidan havet: »Han är min Gud, och honom
vill jag !upphöja», men torde aldrig hava känt
något djupare ansvar för det liv, som de
leva. Kristus har många bekännare men få,
efterföljare; och även du, som »lade allt på
Herrens altare», vill bevara, ditt liv och tjäna
Gud på självvalda vägar. Broder, varför
gör du så? Menar du, att även den, som lovat
vara Herren trogen, kan tjäna honom med halv
lydnad och kalla Sikems altare för »Israels Guds
altare»? (1 Mos. 33:20.) Din Gud är Betels
Gud, och endast där kan du finna honom (1
Mos. 35:1). Betala honom dina löften.
Lik en brudgum, som blivit övergiven av sin
trolovade, klagar Herren — och endast den, som
vet vad det är att med smärta föda själar, kan
något fatta, vad denna klagan innebär: »Vad
skall jag göra dig, Efraim? Vad skall jag göra
dig, Juda? Ty eder kärlek är såsom
morgonskyn, och såsom daggen, som tidigt går bort.»
(Hos. 6.) O, att de hade samma nit om förbundets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
