Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En furstlig karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorgen hopade sig allt mer och mer över
honom. Solen steg allt högre i Abrahams liv,
dess tätare jordens skuggor föllo. Jakob var
full av misstankar och trodde, att hans söner
skulle bedraga honom. Abraham hade
alltid besök av gudomliga gäster. »Ty han tänkte,
att Gud är mäktig». (Hebr. 11.)
Han vände upp och ned på Jakob, sin
barmhärtighets kärl, men slog bottnen ur
Abrahams tomkärl. Det var ett långsamt lidande
för Jakob att dö ifrån sig själv. Abraham
däremot synes icke veta av någon förödmjukelse,
ty han var, vad han bekände, ett stoft.
4:o. Han blev världens arvinge
genom tron.
Det kan sägas om honom, att han vann,
världen genom att försaka den. Med den
undergivenhet, som är betecknande för en ödmjuk
ande, sade han till sin brorson: »Vill du åt
vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger,
så går jag åt vänster. Ligger icke hela
landet öppet för dig?» Men knappt hade
han hunnit försaka sin rättighet som världens
arvinge, förrän Gud befaller honom draga
mätsnöret över hela landet, sägande: »Åt dig
vill jag giva det.» (1 Mos. 13.) Hans
ädelmodiga försakelse av den lön, Sodoms konung ville
giva, synes föranleda en ny uppenbarelse av hans
arv i Gud (1 Mos. 14:21—24, 15:1). Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
