Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den människovordna kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Höga Visan se vi honom vandra ut och
in med oss, en flykting från sitt hem, tills han
bär sin trolovade över bergen. »Eller kunna vi
ej i den sköna historia, som här framställes,
spåra den människovordna kärleken, som iklätt sig
mänsklig gestalt, som steg ned till vår låga
ståndpunkt för att vinna oss åt sig (Ps. 136:23), som
sedan i det himmelska med sig införsatt en
helgad mänsklighet (Ef. 2:6), och som nu från,
bruden väntar en inbjudning att än en gång
återvända till jorden att för evigt besegla det
ingångna förbundet (Upp. 22: 20)?» Då skall
brudgummen ej stå med tårfyllda, ögon vid
församlingens dörr (H. V. 5:2; Upp. 3:20) och
aldrig inbjuda sin älskade till nattkvarter i byarna
(H. V. 7:11). I himmelens höga salar skola de
fira evigt bröllop. Hur måste icke han längta
därefter!
Synes det måhända otroligt för oss, att Guds
Son var människa, en verklig sådan, med
samma lidande, känslor och behov som vi? Såväl
gamla testamentets profetior som nya
testamentets tydliga uppenbarelse visa, att så är.
Hela den bibliska historien rör sig omkring
ett lamm, som var förutbestämt före världens
grundläggning (1 Petr. 1), och dess förebilder
hava slutligen antagit karaktären av en präst, en
levande, personlig frälsare. Och vi hava själva
erfarit, att denne är förvisso Guds Son,
motsvarande till fullo andemänniskans behov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
