Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljungeldsmoln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och storm som de milda krafter, vilka befordra
dalens grönska, äro hans tjänare. När de
uppvakta oss med sin tjänst, tacka vi Gud för dem.
Skulle vårt liv däremot vara en öken utan källor,
så vänta vi en större uppenbarelse av honom
själv i dagens manna eller ett bord genom
änglars försorg. Endast öknen har sitt manna, endast
fattigdomen undret i mjölskäppan.
Det gives erfarenheter, som blott kunna vinnas
genom fattigdom, lidande och nöd.
Det är intet brytande för människonaturen att
färdas glad och förnöjd i rike mannens ekipage,
ty varje människa är vid gott lynne, bara hon
får som hon vill. Men då jag såg en man sitta
lugn i askan av grusade förhoppningar, och då
jag hörde honom sjunga vid ruinerna av mångårig
strävan: »Herren gav och Herren tog; välsignat
vare Herrens namn», då fann jag orsak att draga
skorna av mina fötter och säga: »Huru heligt är
icke detta rum!» Där bodde Gud genom verkan
av en övernaturlig kraft. Det är en allmän dygd
att prisa vagnar och hästar (Ps. 20:8), och ingen
förundrar sig däröver; men det är högst ovanligt
inom en förvärldsligad kyrka att springa som en
hjort, då man lider av benröta, eller att jubla i
Herren, »då fåren tryta i fållan och inga oxar
finnas i stallen.» Hab. 3.
Likväl tror jag, att deras släkte ej försvunnit,
vilka triumfera: »Herre, när jag har dig, frågar
jag efter himmel och jord intet.» Ps. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
