Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under åskmolnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elias svaghet, att han var en människa av samma
natur som vi. Trångmålen vid Röda havet röjde
Israels obrutna sinne, och jättarna i landet deras
otro.
I lugna tider, då vi tjäna våra intressen med
framgång, äro vi icke nog angelägna om hjärtats
renhet. Medgången gör oss tröga i anden, och
lyckans dag fördunklar vårt livs höga ideal.
Behovet att känna Herren är ofta mindre än
vinstbegäret, och mången kristen bleve snart av denna
världen, om han icke förlorade världen. Vad
händer? Fastän vi tro oss vara helgade,
uppenbaras fördolda djup av ondska i våra hjärtan.
I stället för att gå framåt, som vi sjunga, blir
det att underkasta sig domen över det spillogivna
(Jos. 7) eller att gräva ned våra avgudar, innan
vi gå till Betel. 1 Mos, 35.
Det kan vara ouppgjorda saker till och med
från otroslivet, vilka Guds Ande manat oss att
uppgöra, men som vi blygts att bekänna, eller
någon djupt inrotad vana, som bringar oss under
domen av Herrens tuktan. Vi, som trodde oss
vara befriade från allt, upptäcka nya former av
själviskhet och ärelystnad, då ljungeldarna lysa
utur molnet. Vi hava hunnit ganska långt i
andlig erfarenhet, men ännu är icke Människosonen
förhärligad. Varför? Vi äro ej sanna, efter Guds
ideal; vi leva oss själva. Eller hur kan det vara?
Ligger din förtjusning i att själv försvinna, på det
att Jesus må bliva de troendes enda föremål.
Är din segersång denna: »Han måste tillväxa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
