Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I stormarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plågoris, satan kunde finna. Men detta var
endast början till namnlösa kval.
All mänsklig tröst förnekades honom. Hans
egen hustru, som var honom given »till en hjälp».
frestade honom, sägande: »Står du ännu fast
i din fromhet? Säg Gud farväl och dö!»
Hans vänner Elifas, Bildad och Sofar sutto med
honom på marken i sju dagar och sju nätter.
Men ingen talade ett ord med honom, ty de
sågo, att hans smärta var ganska stor. Slutligen
förlorade Job all besinning och utbrast:
»Förbannad vare den dag, då jag föddes». Då blev
lidandets orkan ännu våldsammare. Emellan Job
och hans vänner utspann sig en ordstrid, som
väsentligen bidrog att göra smärtan så bitter
som möjligt.
Men stormen bar honom allt längre och längre
bort, bort ifrån allt, som var honom dyrt och
kärt på jorden, bort ifrån människogunst och
all jordisk ära, bort ifrån all jämmer och nöd,
hem till en värld utan missräkningar och sorger,
hem till hans dyre förlossare, hem till allt, som
innefattas i orden: De heligas arvedel i ljuset.
Med lerskärvan i ena handen och försvarsskriften
i den andra for han på okända vägar till Guds
tron. Där får han byta ut lerskärvan mot
silverspira, säck och aska mot konungslig skrud.
O, att Job hade sett en skymt av det härliga
målet! Han hade då skonat sig själv ifrån denna
vemodiga bekännelse: »Dess brak betog mig
sansen.» »Slutet av den ödeläggande stormen bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
