Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På stormens rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varför? Såsom sjömannen ej kan se fyrbåken
för dimmans skull, såg han ej en skymt av det
härliga målet. Han red bakfram på den vita
hästen och såg bara nöd och jämmer.
Det är samma förhållande även med oss. Vi
bedja om frigörelse från världen, men då han
ställer oss utom världen, och vårt anseende sjunker, så
klaga vi över dessa prövningar! Vi åstunda det
egna jagets död, men då vännerna komma med repet
och nöden med spikarna, då ropa vi om förskoning.
II. Stormen får en underbar lyftning genom
Guds höga avsikter.
Utan kamp ingen seger. Utan storm ingen
Mästare i stormen.
Om någon från stranden av det Galileiska
havet iakttog lärjungarnas kamp emot stormen,
kunde han ju skatta sig lycklig, att han icke var
en Jesu lärjunge. Men då Mästaren sade sitt:
»Tig och var stilla!» och vågornas skum låg
tillbedjande vid hans fot, torde han velat giva
allt för att äga en sådan Mästare. Visserligen var
det prövande för Elia att sitta vid Kerit månad
efter månad. Men sedan prövningen var
överstånden, hur gärna hans tankar vandrade utmed
den stilla bäcken! Då lärde han, vad han eljest
aldrig hade kunnat lära: att vila såsom ett avvant
barn vid sin moders sida. Och än i dag kunde
han höra suset av den svarta korpens vingar.
Höga syften ligga inlagda i den ursinniga
stormen. Lärjungen föres ut i stormarna för att
tillbedja och beundra sin Mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
