Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Var är Samuel? eller Ett ögonblick hos spåkvinnan i Endor? Ungdomsföredrag av E. G—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ett så heligt ansvar hade blivit lagt på en av
de ringaste ibland folket väckte en helig
räddhåga i hans hjärta och för hans ögon stod
bilden av den i Herrens tjänst grånade Samuel.
Han omfattade sin rådgivare med något av den
barnsliga fruktan, som det ännu jämförelsevis
oskyldiga barnet känner för sin fader; och
kanske han, där han låg ibland trossen, grät och bad
till Gud såsom Salomo: »Giv nu din tjänare ett
hörsamt hjärta!» Ej under, att folket jublade,
då Saul den gången uppenbarades i deras mitt.
Denna tid av tårar och bön, då själen darrar
under känslan av egen svaghet, är ofta nog den
skönaste i människans liv. Då ynglingen frågar
sin gamle far till råds och dottern sin moder:
»Hur skall jag göra?» äro de vanligtvis klokare
i sin enfald, än då ynglingen aldrig känner behov
av att skriva hem eller fråga sin fader om något.
De flesta tyckas vara av den meningen, att
vårt förhållande till de människor, som med
kärlek omfatta oss, icke har någon inverkan på
vårt liv i Gud. Men detta är en stor villfarelse.
Överträdelsen av Herrens bud: »Hedra din fader
och din moder» straffar förvisso sig själv
genom den inverkan, som den har på vårt
sinnelag. Överträdelsen är icke blott en handling,
varigenom människan ådrager sig skuld inför
Gud, utan den skadar även i sin mån den inre
människan. Och den, som utan förebråelse kan
såra sina föräldrar, skall snart utan förebråelse
även kunna såra den himmelske Faderns hjärta.
Ty människan kan ju ändå aldrig, hur hon än
må uppfatta sin ställning, komma ifrån sig
själv. Och det är så naturligt, att den, som
icke är trogen i det jordiska, ej kan vara
trogen i det himmelska. Ty jag själv är ju
alltid den samme, antingen jag rör mig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
