- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Varningssignaler för de unga /
31

(1924-1929) Author: Emil Gustafson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den moraliska livskällan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grad mottaglig för intryck, att den troget
fasthåller ansiktet, blicken, handlingen, som vunnit
dess förtroende, och söker vinna hela människan
för det ideal, den omfattar. Ehuru vi intet gott
förmå, såsom av oss själva, har intrycket av
det föremål, vi skåda, en underbar förmåga att
väcka slumrande krafter till liv. Vi se och älska
eller hata, vi se och förvandlas. »Vi skola bliva
honom lika, ty vi skola se honom såsom han
är».[1] Hur nära stå vi ett seende av Kristus,
den idealmänniska och levande salighetshövding,
som människoögon hava sett, och vilken röst
människor hava hört, och intill vilken
människor hava lutat sina trötta huvuden? Kunna vi
se honom? De, som med avtäckt ansikte skåda
— de, som med brinnande kärleksåtrå jaga efter
att känna Herren, de förvandlas till samma, bild,
från härlighet till härlighet.

Här förstå vi dock endels och därför känna
vi endels eller kanske även tvärtom: Emedan
vi känna endels, förstå vi ock endels. Men
liksom det lilla barnet, som jollrar i sandhögen, ej
har någon idé om pappas lantbruk, men ändå
tänker så högt och stort om sin far, som det
efter kärlekens måttstock kan, och fröjdas i hans
välbehag, så kan den fromma själens kunskap
om Gud vara bristfällig i förhållande till det
oändliga, men den fröjdas och lever i föremålet
för sin kärlek och är avundsvärt lycklig.
Förståndets filosofi hamnar i vantro och förtvivlan,
men det enfaldiga hjärtat vilar i ljus. Endast
kärleken tänker som ett barn, och endast
barnasjälen kan ingå i Guds rike. I den över all
föreställning upphöjda, harmoniskt sköna,


[1] Orden syfta naturligtvis på härlighets tillståndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:02:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/egn/signaler/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free