Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Inför Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad Kristus kände vid Sikarsbrunnen, då han,
trött av vandringen, satte sig ned för att vila
men förglömde sig själv för glädjen att frälsa
en själ och sade: »Jag har mat att äta, som
I icke kännen.» Den djupaste glädje, som ett
människoliv har att erbjuda, ligger i den glädje
vi bereda våra medmänniskor. Var glad och
vänlig, fördragsam, uppoffrande och hjälpsam. Gör
vad du kan för din nästa och i all synnerhet
för dem, som du dagligen umgås med. Låt varken
dina motgångar eller framgångar så upptaga dig,
att du förlorar tillfället att hugsvala den sorgsne.
Josef glömde ej sina medfångar, fastän han själv
var hårt prövad. Med en vänlighet, som är
rörande, frågar han den bekymrade bagaren och
vinskänken: »Varför är eder uppsyn i dag så
sorgsen?» 1 Mos. 40.
Josef vandrade inför Gud och tänkte ej på
huru mycket en handling inbringade för hans
egen ära. Inom fängelsets murar spridde han
samma solsken och var samme Josef där som i
Potifars hus.
3:o. Vårda ditt lilla bo. Detta är kärlekens
tid. Nåd blickar ned ifrån himmelen, och
sanning uppväxer ur jorden, liksom naturen
väckes till liv och spirar upp av solens varma
strålar. Som en brudgum gick solen ut ur sin
kammare och vann en brud genom sin uthålliga
kärlek, ty godhetens makt är större än ondskan i
världen. Isen försmalt och drivan grät, ångern
göt en flod av tårar, och jorden hälsade sin
brudgum, solen, med förnyat anlete. Fåglarna sjunga
och lärkan jublar i blånad sky, men hennes sång
näres av ett hjärta i den låga dalen. Så är ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
