Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hängifvenhet åt Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNGIFVENHET AT GUD.
69
att gifva honom våra hjärtan? Hvarje
ögonblick af vårt lif hafva vi fått erfara hans nåds
välsignelse, och just på grund häraf kunna vi
icke fullkomligt inse det djup af okunnighet
och elände, hvarifrån han har räddat oss.
Kunna vi betrakta honom, som blef stungen
för våra synders skull, och ändå trotsa all hans
kärlek och uppoffring? När vi betänka, till
hvilket oändligt djup af förnedring härlighetens
Herre nedsteg, kunna vi då klaga öfver att vi
icke få ingå i lifvet utan strider och
själfföröd-mjukelse?
Månget stolt hjärta framställer denna fråga:
»Hvarför behöfver jag uthärda ånger och
förödmjukelse, innan jag kan blifva förvissad om att
Gud antagit mig ?» Jag hänvisar dig till Kristus.
Han var utan synd, och ännu mer, han var
himmelens Furste; men han gjordes till synd för
människans skull. Han »vardt räknad ibland
ogärningsmän, ändock han bar mångas synder
och bad för öfverträdarne». 1
Hvad försaka vi, då vi gifva allt? Ett af
synd besmittadt hjärta för Jesus att rena i sitt
eget blod, att frälsa genom sip oändliga kärlek.
’ 1 Es. 53." 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
