Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De egyptiska minnesmärkena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O solgud, du strålarnas herre, skin på mitt anlete!
Jag prisar dig om morgonen och går ned med dig om
aftonen. Min själ far med dig på himmelen i Mat-båten
och landar i Sekti-båten, i det jag framtränger till
stjärnorna på firmamentet. Jag åkallar dig, evighetens herre!
Hell dig, sol, du skapare, som skapat dig själf! Skön är
din glans i horisonten, när du upplyser jorden med dina
strålar. Alla gudar jubla, då de se hela himmelens konung.
Kronan sitter på ditt hufvud, öfver- och under-verldens
diadem hvila på din hjässa, fästa framtill i pannan.
Härliga hymner ljuda från förstammen af din båt för att
från stjärnehemmet fördrifva dina fiender, hvilka komma
emot dig, när de skåda din skönhet. Jag har kommit till
dig, jag är hos dig, för att skåda din solskifva hvar dag;
intet hämmar mig, intet stöter mig tillbaka, mina lemmar
föryngras vid att se din skönhet i sällskap med dina
lofsjungare, såsom jag är en af de utvalde på jorden. Jag
har nått fram till evighetens land och bor i det
oförgängligas rike med din vilja.»
»Hell dig, du som strålar i horisonten om morgonen och
far öfver himmelen i frid lycksaliggörande alla, som jubla
vid att se dig dyka upp ur natten hän till dem. Du visar
dig om morgonen hvar dag, som skjuter upp och rullar
fram under ditt majestät. Ditt ljus skiner på deras
anleten; ofattlig är din guldglans, obeskriflig din strålprakt;
gudarnas verld skådar alla Arabiens färger. Det dolda
uppenbaras för dem. Du är den ende som bevarar din
gestalt oförändrad på himmelens ocean. O låt mig vandra
på samma sätt, låt mig vandra oupphörligt liksom ditt
majestät, du store furste, som far tusen mil i ett
ögonblick. Du skiljer mellan dagens och nattens timmar. Du
upplyser jorden, o sol, då du strålar i horisonten.
»Du vare prisad om morgonen, när du går lysande upp;
jag lofsjunger din glans, jublande högt öfver din gestalt,
den höge och store i all sin skönhet. Du har själf danat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
