Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten i dess förhållande till Palestina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(planeternas) ställning till att lysa under deras lopp ... Guden
Uru (månen) lät han gå upp, och natten fördunklade han,
för att sätta denne som ett ljus om natten, till dess dagen
inbröt, så att månaden ej blifver afbruten, och så att dess
tiderymd blir regelbunden. Vid månadens början, när
natten inbryter, sträcker dess (månens) horn sig fram för att
lysa på himmelen. På sjunde dagen börjar dess krets att
svälla, och vidgar sig ytterligare mot morgonen. När
guden Shamas (solen) i himlens horisont, i öster ... bildat
vackert och ... solens ring var fullkomlig» ... o. s. v.
Detta motsvarar tydligen den berättelse, som Genesis
gifver om skapelsen på fjärde dagen: »Och Gud sade: det
blifve ljus på himmelens fäste till att skilja mellan dagen
och natten, och de skola vara till tecken och till bestämda
tider och till dagar och år. Och vare för ljus uti himmelens
fäste och lyse på jorden. Och det skedde så. Och Gud gjorde
två stora ljus, ett stort ljus till att herska öfver dagen och
ett litet ljus till att herska öfver natten, och stjärnorna.»
I kilinskriften skrider skapelsen framåt från det
ofullkomliga till det fullkomligare, i öfverensstämmelse med
den af den gamle författaren uppstälda rangordningen: först
skapas fixstjärnorna, så planeterna, så månen och till sist
solen. I Genesis är ordningen omvänd och raden icke så
fullständig: först solen, så månen och slutligen stjärnorna.
Af den sjätte lertaflan är blott en linie kvar och af
den sjunde några ofullständiga linier; men det är dock
tillräckligt för att visa, att de två taflorna innehöllo en
berättelse om den femte och sjätte skapelsedagen i
öfverensstämmelse med Genesis.
Därefter följa lertaflor, hvilkas inskrift berättar om
syndafallet och gudomens därpå följande straffdom öfver
människorna. Visserligen är inskriften mycket
fragmentarisk, men man ser dock, att den ungefär motsvarar den
i Genesis lemnade berättelsen om dessa händelser. Samma
förhållande gäller med afseende på berättelsen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
