Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dag ur en Egyptisk Konungs lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af hans husgud, d. ä. den gud, som han isynnerhet
dyrkar, är uppställd. Redan förut hafva alla
deltagarne i denna högtidlighet infunnit sig. Dörrarne
äro öppnade på vid gafvel och hvarje hans undersåte,
äfven den fattigaste, har rättighet att inträda för
att se huru konungen ödmjukar sig för sin Gud och
höra huru hans pligter blifva honom förelagda. Mängden
väntar allvarlig, lugn; en högtidlig tystnad råder
i församlingen. Nu öppnas portarna och det kungliga
lifgardet marscherar ut. En musikkorps tågar i spetsen
och så marschera de längst efter muren, rundt omkring
hela gården och uppställa sig derefter till höger och
venster om porten, genom hvilken de inträdde. - Åter
öppnas dörrarne och nu synes ett långt tåg af lägre
tempeltjenare, som bära ett silfverkärl innehållande
vin, en silfverlåda med rökelse, en guldskål och en
rökpanna äfvenledes af guld. De taga plats på båda
sidor om afgudabilden.
Allt är försänkt i djup, väntansfull tystnad. Nu
höja musikanterna sina instrumenter, - en högtidlig
melodi ljuder brusande genom rymden och vid klangen af
densamma springa ånyo portarna vidt upp, - långsamt,
med högtidliga steg närmar sig den ärevördige
Phra, vid hans sida går den gamle föreståndaren
för prestkollegiet. Bakom dem följer den »helige
skrifvaren» och derefter hela hofstaten; äfven
drottningen med sina söner och döttrar saknas icke.
Konungen har trädt fram för Gudens bild, - musiken har
tystnat - nu gifver presternas anförare ett tecken
och dessa uppstämma en lofsång till Gudens ära och
allt folk sjunger med under djup rörelse.
Då sången upphört, falla prester, krigare och folk
på sina knän endast konungen och öfverstepresten stå
ännu upprätt. Nu fattar konungen den gyllene skålen,
fyller den ur silfverkannan och gjuter högtidligt
vinet på altaret. Derefter tager han rökelsekärlet,
som redan är fylldt med glödande kol, utströr rökelsen
öfver dessa och håller det emot Guden.
Men öfverstepresten upphöjer sin röst och beder
sålunda:
»Store, mäktige, nådige Gud! Solens son närmar sig dig
och bringar dig pris, lof och tack, för det du gjort
honom till herre öfver Kemi, för det du gifvit honom
lif, kraft och vishet. Derföre prisar han dig och alla
Gudar i ord och gerningar, och vi, som vaka öfver
hans handlingar, bekänna högt: han var en god son,
troget lydande sina föräldrar; han är en Öm fader,
omsorgsfull om sina barn; han är en rättskaffens
konung, hvilken folkets val ligger om hjertat. Han
förtrycker ingen, han kränker ej rättvisan, han är
ädel och försonlig. Hämndlystnaden är främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
