Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Egyptens jättebyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
få se. Och likväl visste jag fullkomligt säkert att
der nere fanns ännu ett litet rum; men det var mig
omöjligt att komma dit. Med en slags respekt hade
Beduinerna åsett mina bemödanden. Innan vi kröpo in i
den hundra fot långa gången, som nu skulle föra oss
tillbaka ned till det första granitblocket, närmade
sig den äldste af Araberne till mig och sade med en
ton af upprigtighet och öfvertygelse:
»Ni kan tro mig, brunnen har ingen botten.» »Men
den måste ju någon gång upphöra.» »Nej, den fortgår
alltjemt längre och längre.» ’ »Allt måste en gång
ha ett slut.
»Allt? Måste?» sade gubben skakande på hufvudet,
knäböjde och kröp in uti gången.
Mina lemmar värkte; att krypa nedåt var allt för
besvärligt, jag undrade just om vi ej snart voro
på det ställe der det åter bar uppför, då stannade
plötsligt min främre granne, vände sitt hufvud så godt
det var möjligt emot mig och sade: »Herre! Om jag nu
kunde stiga upp i luften på en stege - allt högre -
allt högre - hade det äfven ett slut?»
»Kanhända icke.»
»Icke sannt?» fortfor han.
»Vi äro framme!» ropade den främste, han hade kommit
till granitblocket och det var mig kärt att blifVa
afbruten; ty jag märkte nu att den gamle Beduinen
var en filosof, som tänkte sig jorden oändlig liksom
himlarymden, och att vi således aldrig skulle kunna
komma öfverens.
Jag befann mig redan bättre till mods, då det åter
gick uppför och vi ånyo trädde ut i dagsljuset samt
skådade den blåa himlen och den strålande solen.
Vi hvilade ut, vederqvickte oss och gladde oss åt
den undersköna utsigten öfver klippor och sand till
den välsignade Nildalen.
Först efter en timma bröto vi upp och stego uppför
de krossade trapporna upp till pyramidens spets. Men
detta är en rätt besvärlig marsch! Stegen äro 2\
fot höga; man måste taga en stark fart för att
komma uppför dem, och alltför snart blir man trött
dervid. Ty väl till märkandes: det är tvåhundra sådana
trappsteg man skall stiga uppför!
Här kan man behöfva hjelp. Beduinerna stiga med
tillhjelp af sina långa stafvar förut, räcka
fremlingen händerna och draga honom sålunda upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
