Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Egyptens jättebyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
och der, men användas nästan aldrig vid
väggmålningar. Hvarföre så är förhållandet, skall
längre fram visas.
Männen älskade isynnerhet brädspelet. De deltogo
mindre i dans, musik och samtal, utan satte sig
eller slogo sig ned på marken två och två afsides
i något hörn och spelade bräde, likasom ännu i dag
vid våra samqväm en stor del af männerna draga sig
tillbaka från det öfriga sällskapet för att slå sig
ned vid spelborden.
Brickorna voro svarta och hvita eller äfven svarta
och röda hade ungefär skap-naden af en kägla; de voro
vanligen skurna af träd, hos
Brädspel. de rika
af elfenben. Voro
spelborden låga, så satte man sig ned på marken
bredvid dem, såsom närstående figur utvisar; man
nedföll på ett knä, hvilade kroppen mot hälen och drog
det andra knäet upp emot bröstet. Framför höga bord,
satt man på stolar liksom hos oss. Brädspelet var
isynnerhet äfven konungarnes älsklingstidsfördrif.
Här hafva vi ytterligare att bifoga några reglor för
målarekonsten. 3. Köttfärgen (hudfärgen) för
de egyptiska männen är brunröd, för qvinnorna ett
matt svagt gult (således ej den bjerta gula färg,
hvarmed t. ex. ett lejon målas).
Men huru kom man på detta besynnerliga infall? Voro
då vid Jaros stränder männen brunröda och qvinnorna
gula? Ingalunda; men då i de äldsta tider män och
qvinnor ej kunde åtskiljas af drägten (båda buro
samma slags kläder och på väggmålningarne finnas
otaliga mennisko-figurer, om hvilka man alldeles icke
skulle kunna säga, huruvida de tillhöra man- eller
qvinnokönet om man ej kunde urskilja det på färgen);
icke eller på sättet att bära håret (detta var lika;
vanligtvis är det äfven helt och hållet doldt af
den blåa eller blå och gulrandiga hufvudkudden) ej
heller på skägget (ty männen buro intet naturligt och
endast undantagsvis ett konstgjordt); och då dertill
målarne för 5,000 år sedan ännu icke förstodo att
uti ansigtsbildningen (fysiognomien) uttrycka könet,
så återstod intet annat val än att genom den olika
färgen göra en rätt påtaglig, ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
