Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Egyptens jättebyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Bröden voro flata, vanligen runda eller aflångt runda,
ofta med en upphöjd kant liksom stundom hos oss på
större flata kakor. Finare bakverk voro formade som
trekanter, stjernor o. s. v., äfven såsom blommor,
fiskar, kor, får o. s. v. likasom man finner hos våra
sockerbagare. Brödet bars på långa bräder eller ock
i små korgar på hufvudet till kunderna.
Skomakaren, d. ä. förfärdigaren af lädersandalerna
satt på en låg, trebent stol, och arbetade med
syl, nål och hammare, alldeles såsom nutidens
skomakare. Man kan till och med på väggmålningarne
se huru arbetaren förvrider ansigtet, då nålen, med
hvilken han syr fast läderremmen, ej vill gå igenom.
Vi se vidare, huru man spinner (med slända), valkar
och färgar, huru man, af lin och smala läder remsor,
förfärdigar linor och tåg m. m. dylikt. Rörande
färgningen berättar oss Plinius att Egyptierna haft
ett märkvärdigt sätt att färga tyger brokiga. De
målade nämligen ej det brokiga mönstret med färger
på tyget, utan tecknade det endast med åtskilliga
färglösa vätskor, hvarefter hela tygstycket kokades i
en kittel med färgämne och upptogs slutligen derur -
försedt med sitt brokiga mönster. Det enda uti kitteln
varande färgämnet hade således på tyget framkallat
olika färger, allt efter som detta förut blifvit så
eller så behandladt. Detta skulle således hafva varit
ett kemiskt färgeri.
De fordna Egyptierna hade uti många saker framskridit
förvånande långt och mången skulle ej kunna tro hvad
som berättas om deras konstfärdighet och skicklighet,
om ej de tusenåriga väggmålningarne derpå lemnade oss
de ovedersägligaste bevis. Vi veta att krukmakare,
porslinsarbetare och glasarbetare voro utomordentligt
skickliga; man arbetade med vändskifvan, glaserade
och målade kärlen, och brände dem i en ugn, likasom
vi göra. Man förfärdigade stora porslinvaser, som
i brokiga färger voro prydda med blommor, djur- och
menniskofigurer. Af glas förfärdigades ej allenast
kärl, utan äfven falska ädelstenar; man hade till och
med statyetter gjorda af färgadt glas, men hvilka för
en icke kännare tycktes vara af dyrbara stenar. Af
högt värde för glastillverkningen var det Natron, som
i riklig mängd erhölls ur (de i Kap. I. beskrifria)
Na-tronsjöarne. De största glasmanufakturerna voro
i Tape, sednare äfven i Alexandria. Ännu i dag visa
oss väggmålningarna arbetets hela förlopp. Der se vi
huru en arbetare neddoppar det långa blåsröret i den
smälta massan, huru en annan sätter ett sådant till
munnen och nedtill blåser på kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
