Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Har, hämnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son Har uppfostrades - så beslöt hon att besöka
denne, numera det enda föremålet för hennes
kärlek. Likkistan doldes uti ett skogssnår och Isi
skyndade vidare för att trycka sitt älskade barn till
sitt hjerta.
Men olyckligtvis kom Set, under sitt kringströfvande
på jagten, till det dolda stället och fann derstädes
sin broders lik, hvilket han trodde längesedan uti
hafvet. Genast sammankallade han sina vänner. »Se’n
här!» sade han. »Konungens lik är funnet! Ve oss! Nu
kan endast den obrottsligaste sammanhållning,
trohet i lif och död, samt ett fast, beslutsamt
handlingssätt rädda oss.» Dermed drog han sitt svärd,
högg liket i små stycken, gaf hvar och en af sina
med brottslingar ett af dem och sade: »Detta är
inseglet på vårt förbund i lif och död. - Gå’n nu,
uppsöken edra vänner, värfven krigare, utdelen vapen;
nu måste vi utrusta en här och möta våld med våld.»
De sammansvurne kringspridde de åt dem lemnade
styckena i nejden och drogo sedan omkring för att
genom förledande löften värfva deltagare för sina
planer.
Då Isi återkom från Pteneto, fann hon, till sin
stora förskräckelse, likkistan tom. Tröstlös ilade
hon omkring för att söka den döde; se, då fann hon
en afhuggen hand. Full af förtviflan upptog hon
denna relik och vandrade nu gråtande och klagande
omkring öfverallt i trakten för att uppsöka de dyra
qvarlefvorna. Snart fann hon hufvudet, derpå en arm
o. s. v., - hon tröttnade icke, hon hvilade ej, ingen
sömn vederqvickte henne, ingen ro unnade hon sig, -
slutligen hade hon af de tjugusex styckena återfunnit
tjugufem. Det ännu felande hade blifvit kastadt i
Nilen och uppätet af fiskarne.
Drottningen lät nu förfärdiga lika många dyrbara
likkistor som stora städer funnos i landet, -
flera än tjugu, den ena alldeles lik den andra. I
en af dem lades det styckade liket, i de andra lades
afbildningar i kroppsstorlek utaf detsamma. Derefter
sammankallades prästkollegierna uti de nämnda
staderna; Isi ställde likkistorna framför dem och
sade: »Här öfverlemnar jag åt er den döde Osiri. I
en af dessa kistor hvilar hans verkliga kropp; tagen
dem med eder; begrafven dem i edra tempel; uppresen
altaren åt den store aflidne och offren åt honom;
må hvar och en bland eder vara öfvertygad att han
förvarar Osiri’s verkliga, äkta kropp, så skall han
bringa välsignelse öfver eder alla.
Så skedde. Hvarje större stad hade en Osiri’s graf
och berömde sig af att ega den store konungens
verkliga lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
