Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vinhandlarens lilla dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Men vid samma tid begaf sig att landets Phra drog ur
sin hufvudstad ut på fria fältet, för att derstädes
tillika med sina rådsherrar sitta till doms. Vid den
tiden afgjordes ännu ej tvisterna i dertill uppförda
hus, af serskilda domare, efter skrifna lagar, - detta
blef först senare brukligt; utan konungen skipade rätt
offentligen inför allt folket, under den fria himlen,
biträdd af alla sina rådsherrar.
Parterna framträdde, framställde sina anspråk,
mottogo sin dom och aflägsnade sig ånyo, - glada
eller sorgsna, alltefter som konungens dom utfallit.
Då stördes hastigt de kringståendes uppmärksamhet;
alla blickade uppåt; här pekade en mot
himlen, der utstötte en annan ett högt utrop af
förvåning. Konungen sjelf höjde sitt hufvud som han
hade tankfullt sänkt, - se då sviifvade högt i luften
en väldig gam öfver församlingen. Ingen tänkte nu
’mera på domen; förhandlingarne afbrötos och alla
betraktade den ståtliga fogeln, som med kraftiga
vingslag genomskar luften. Nu utbredde han lugnt sina
vingar, beskref först större, sedan mindre kretsar
och sänkte sig allt närmare och närmare ned emot
jorden. Med det lifligaste deltagande och under stor
spänning betraktade alla skådespelet, ty gamen var i
Egypten en segerbringande och lyckoförklmnande fogel
och ingen hade skäl att ängslas - hvad kunde väl de
många kraftfulla borgrarne, åtföljda af hundratals
tappra krigare, hafva att frukta af en fog el?
Nu sväfvade han just lodrätt öfver konungen. Då
öppnade han sina klor och lät något falla. Ett rop af
förvåning hördes på en gång ur tusen munnar. Pilsnabbt
sköt gamen derifrån och hade snart försvunnit ur
allas åsyn. Meri på konungens knä låg en liten,
täck sandal. Mållös satt konungen; förundran talade
ur allas blickar; ingen visste hvad han skulle tänka
om denna händelse.
Slutligen tog konungen till ordet och sade: »Hvem
kan uttyda detta för mig?» Begrundande sänkte alla
sina hufvuden, men det ville ej lyckas någon att
lösa gåtan. Då framträdde en gammal erfaren prest,
bugade sig djupt och sade:
»Du har frågat, Solens son, och din tjenare
svarar. Det är en flickas fotbeklädnad, som den
välsignelsebringande fogeln lemnat dig från himlens
höjd; upp derför och sök henne, som på sådant sätt
blifvit dig anvisad. Hon blifve din husfru och var
drottning!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
