Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Konungen och hans skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Derefter såg han sig ånyo omkring åt alla håll,
om ingen observerade honom. Stodo några menniskor
tillsammans på gatan och samtalade, så smÖ£* han
sig tveksamt fram oeh lyssnade om de ej talade
örn. stölden, som under föregående natt blifvit
föröfvad bland konungens skatter, och att man redan
kommit tjufven på spåren. När han koin hem, var hans
första fråga, om någon varit der och sökt eller frågat
efter honom.
Petti<i kände det onda samvetets qval.
Följande dagen blef han likväl lugnare. Och då
ingen forskade efter honom, så utgaf häri de stulna
penningarae, hämtade sedan mera och öfvertalade
slutligen äfven sin broder Ptahmai, så att denne
gick med och hjelpte honom. För modern hölls allt
hemligt. Hon trodde sina söner vara vid arbetet,
då dessa jagade efter nöjet; hon ansåg det vara en
ärlig förtjenst, hvad som endast var stulet gods,
och medan hon under nattens tystnad bad för sina barn,
smögo dessa tyst ut ur sin kammare för att stjäla.
Och så säkra blefvo de med tiden, att de alldeles
icke mer tänkte på att de kunde blifva ertappade.
Ramessu varsnade verkligen ej heller något i
början. Men då tjuf-varne blefvo allt mera djerfva,
så kunde saken ej längre förblifva obemärkt.
En dag stod konungen länge framför ett af borden, på
hvilka hans klenoder lågo utbredda; liksom försjunken
i en dröm, skakade han ofta och fundersamt sitt
hufvud; derefter vände han sig plötsligt till sina
ledsagare och sade: »Mina vänner, redan sedan någon
tid har det förefallit mig som om det, än här än
der, felades något af mina skatter; jag har hittills
ständigt trott att det vore ett misstag, men nu vet
jag det säkert, jag är bestulen.»
Småleende svarade en af de förtrogna rådsherrarne:
»Att du här blir bestulen, o konung, är rentaf
omöjligt. Du måste säkert misstaga dig; ty der ingen
möjlighet finnes, der gifves heller ingen verklighet.
Ramessu teg ett ögonblick förlägen, men derpå svarade
han häftigt, »Mina ögon bedraga mig icke. Jag vet ej
huru det tillgått, men jag vet att så är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
