Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. List mot list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Petisi, plågad af fruktansvärda smärtor. Han har
trampat på en snara; denna har med förfärlig kraft
slagit tillsammans och har från båda sidor lin.or.o-it
sina skarpa metalltänder in i köttet, midt emellan
knäet och
*
OO o.
J
hälen. Yid den minsta rörelse är han i fara att
rycka köttet från benpipan; snaran är äfven så stark
att brodern ej kan öppna den, ja denna sväfvar
dessutom i ständig fara, att sjelf blifva fångad
på samma sätt. Snart hade båda klart insett sin
belägenhet. Ptahmai hade försigtigt dragit undan
mattorna och under det hans broder doft stönade och
pustade, knäböjde han bredvid honom samt försökte,
vid lampskenet, med feberaktig ansträngning att,
med en knif som han händelsevis bar hos sig, lösa
saxens skrufvar från golfvet.
Kratsch! knifvcns spets springer af och en ström
af tårar tränger fram ur Plaliinais ögon, Förtvinad
vrider han händerna. Men Petisi liar åter erhållit
fattningen.
»Broder, dagen gryr,» sade han, »du kan, du får ej
dröja här längre. Du kan ej rädda mig; stunden är
kommen för mig, då jag skall erhålla min lön. Förlät
mig, o broder att jag förfört dig till stöld och
var for var moder en god, trogen son. Vi måste nu
endast tänka på henne och dig; för att bevara er
för skymf, finnes endast ett medel. Tag din knif,
afskär mitt hufvud och tag det med dig härifrån,
då blir åtminstone vår faders namn ej bena ekad t,
då blir vår moders heder räddad.»
Ptalnnai ville naturligtvis ej gå in härpå; men Petisi
öfvertygade honom att detta vore det enda sättet att
rädda hvad som ännu kunde räddas.
Omgifven af konungens skatter, vid det osäkra skenet
af den lilla fladdrande lampan, förrättade Ptahmai
det gräsliga arbetet. Hans olyckliga broders hufvud
var den dyrbaraste klenod han denna gång medtog ur
den rike luiniessu.s skattkammare. - - -
Följande morgon kom konungen som vanligt med sin
följeslagare, för att se efter sina skatter. Knappt
föll den första ljusstrålen in uti den vidsträckta
salen förrän llamessus forskande blick upptäckte en
mennisko-gestalt uti halfmörkret vid södra väggen.
»Der är h an l Der är han!» skrek konungen högt och
sprang med utsträckta armar emot den fångne, liksom
kunde denne ännu undkomma honom. »Jag har honom! Jag
har» - - mera kunde han af förskräckelse ej säga;
han stod som förstenad. Rysande framstammade han! »En
död menniska!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:02:40 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/egypten/0227.html
