Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. List mot list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
»Just derföre!» sade Ramessu med ett listigt
leende. »Jag har utlagt en snara för tjufven. I rummet
bredvid min dotters, stå tjugu man af lifvakten
tillreds. Kommer nu den rätte, så säger Bertreri,
sedan han har slutat sin berättelse, »Här har du
min hand,» och om han, som naturligt är, fattar den,
så håller hon den fast, stampar i golfvet och ropar
på hjelp. Soldaterna rusa in, gripa skälmen - jag
har löst mitt ord. ty prinsessan har ju räckt honom
handen, skälmen kastas i fängelset, jag låter dömma
honom och skickar honom till bergverken.»
»Det skall du icke göra!» inföll Amenhotep långsamt
och med högtidlig stämma. »Det skall du ej göra,
Remessu! Konungen af Kemi lägger ej ut någon snara för
sina undersåter. Sanninyms vän ljuger eller bedrager
ej; Gudarnes älskling fruktar deras domslut; Folkets
herre får ej rodna för folket; Solens son är idel
ljus och klarhet, liksom solen sjelf.» »Jag skall
göra det! ifrade Ramessu.
»Herre och herrskare,» sade Amenhotep, »du är konung
och kan göra hvad du vill. Ingen kan hindra dig. Jag
kan och får ej hindra dig i dina planer; men min pligt
är att visa dig, om du är på orätt väg; det måste jag
göra, d<.t tillhör mitt embete! Betänk: du talar och
befaller; och vi äro dina tjenare. Men en stund kommer
då du ej mera befaller, då bönfaller du och folket är
herre och dömmer. Tänk på det ögonblick då din döda
kropp väntar framför ingången till sin eviga boning,
väntar på tillåtelse att få ingå i densamma. När
då ordföranden för dödsdom-rarne framträder inför
den samlade mängden och säger: »Kemis folk! din
konung Ramessu beder om en ärlig begrafning.» Och
när han då uppfordrar till anklagelse, fruktar du
ej att slägtingarne till den, som du nu vill snärja,
skola framträda? - Och om de också icke göra detta,
hvad skall blifva af dig, när du står inför den store
Osiri sjelf? När ditt hjerta lägges på vågskålen?
»Lemna mig Amenhotep!» sade Ramessu dystert. Du har
att befalla, jag är din tjenare. Jag går och beder
till alla Gudar att de må beskydda och bevara dig
för denna synd.»
Amenhotep lemnade salen. Konungen var mycket
upprörd. Tanken på den sista domen var förfärlig. Och
likväl kunde han ej förmå sig att återkalla
sin befallning. Han tänkte: »Hvartill skall det
tjcna? jag kan ju alltid sedan förlåta?» Flera gånger
underrättade han sig hos sin dotter - hon hade måst
afskeda hvar och en, sedan hon uppskrifvit deras
namn och gerningar, med den förhoppning att hon ville
vidare tänka på saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
