Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Hopra hjelten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
- såsom ofta händer och ännu alla dagar tillgår -
ej vara alla till nöjes. Somliga skymfade honom som
en menedig, som fört folket till förderivet; andra
prisade honom såsom folkets räddare och befriare.
Hastigt utbredde sig ett rykte, som ånyo upplifvade
allas mod. I början ville man ej tro det; men
afsända spioner återvände med det glada budskapet och
bekräftade under de qvarblifnas höga jubel: »Hopra
kommer! IJopra vår räddare! liell Tlopra! Hell Z/ak
[i w tu! Och förgäten var all ångest, försvunnen var
all fruktan, och ingen sade längre till konungen:
»du menedare!» Och se, de glada förhoppningarne
bedrogo ej; ty rätt snart uppbröto Babylonierna sitt
läger, lade tillsammans sina tält, packade på vagnar
och kamelr* samt - drogo dädan. Ku kände jublet
i Jerusalem ej längre några gränsor. Fest firades
på fest, och de, som hade tillrådt underkastelse,
måste lida förakt, spott och hån. Men ingen anade
huru snart allt skulle ändras.
Nebukadnesar drog emot Egyptierna. Hoprörs här var
sammansatt af infödda och af grekiska legotrupper och
emellan dessa båda herrskade hat, afund och tvedrägt
När ett grekiskt regimente var hårdt ansatt af fiemhn,
så aktade sig Egyptierna noga att komma detsamma till
hjelp. Sedan Psametik tagit främmande legotrupper i
tjenst, kunde Solens son ej mera lita på sin krigshär.
Detta visade sig denna gång blott allt för tydligt,
enhet fattades i Hopras här. Nebukadnesar angrep med
stor häftighet, - och Egyptierna blefvo slagna.
Nu kom sorgbudskapet till Jerusalem: »Ilopra har
fallit, hela häris här är tillintetgjord, och den
vredgade konungen af Babel rycker ånyo emot oss;
han har ej glömt huru vi jublade, då han drog bort.»
Förtviflan intog nu åter de klenmodige. De lemnade
gods och egendom i sticket och flydde för att
åtminstone kunna rädda sina lif. Andra qvarstannade
deremot, uppmuntrade de modlösa, tröstade de ängsliga
och sade, att ännu vore ej allt föiioradt, staden
förfogade ju öfver många tusen kraftfulla armar,
hade höga och fasta murar, och med Guds hjelp kunde en
enda stad rätt väl motstå till och med den mägtigaste
konung.
Belägringen började. Fältöfverstarne sparade ej på
uppmuntringar; folket bemannade sig och försvarade
staden med hjeltemodig uppoffring. Ryckte Babylonierna
an med en murbräcka, så nedkastade Judarne stenblock,
som sönderkrossade dem som skulle sköta densamma;
sökte Babylonierna att skydda sig genom stormtak,
så nedkastade Judarne eld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
