Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konung Jhames' regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan läng tid hade ingen Phra smyckat landet ined
så inånga och herrliga konstverk!
Äfven för sina Egyptiers hjelterykte och krigareära
sörjde Jalnnes. Han förökade flottan och eröfrade med
densamma ön Kypros (Cypern) i Medelhafvet; hvilken var
en utomordentligt dyrbar skatt för Egypten. Den hade
ett herrlig! klimat samt var vidt och bredt berömd för
sin fruktbarhet. Den hade höga berg med täta skogar,
som lemnade trä i öfverflöd; spannmål vin och olja i
mängd; rika koppargrufvor, jemte något silfver; äfven
boning och ull utfördes i en betydlig mängd. Det var
en dyrbar eröfring för Egyptierna!
I början rynkade visserligen mången på näsan och
höjde på axlarne, derföre att Jak/nes härstammade
från det lägre folket och var en uppkomling; men
han bekymrade sig ej derom; genom sin utomordentliga
vänlighet, sin rättvisa, redlighet och sanningskärlek,
likasom genom sin höga vishet, tilltvang han sig
snart hvars och ens aktning och vann sina undersåtars
kärlek. Några högljuda bespottare tillrättavisade han
på fint sätt. En dag funno de, då de infunne sig hos
konungen, en liten, rnen utomordentligt skön gyllene
gudabild uppställd på palatsets gård. De förvånades
öfver det herrliga arbetet och bragte gudabilden
sin dyrkan. Då Jahmes hade sett detta några gånger,
frågade han dem föraktligt, om de ej blygdes att
offra inför denna bild som häri låtit förfärdiga af
ett gyllene fotbäcken, i hvilket de så ofta tvättat
sina fötter. »Besynnerligt,» svarade den högljuddaste
af dem, »hvad angår det oss? Det var ett fotbäcken,
rnen är nu en gudabild och om det är en värdig
bild af den det skall föreställa, så angår mig ej
dess förflutna och jag kommer att hädanefter såsom
hittills buga mig för densamma.» Då klappade Jahmes
honom vänligt på axeln och sade småleende: »Jag var
en ringa fälthöfvidsman, men nu är jag Solens, son
och om jag blott är en värdig konung, så angår dig
ej mitt förflutna och du skall buga dig för mig.»
De gamla egyptiska konungarnes gravitetiska
allvar hade uti Jahmes en dålig representant. Han
öfverlemnade sig på det samvetsgrannaste åt
statsgöromåleii, och det gafs endast en röst derom,
att riket aldrig hade blifvit bättre förvaltadt än
under honom; men när de löpande göromålen blifvit
afgjorda, så satte han sig i kretsen af sina gamla
och nya vänner, drack, skämtade och gladde sig under
muntert glam åt lifvet. Och om någon lät honom förstå
att ett sådant lefnadssätt ej passade för Solens son,
svarade han: »Hvarför icke? skytten spänner endast
sin båge, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
