Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Till den persiske konungens högsta magt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Konungen af Kusch hade genast märkt att Kabuija ej
var serdeles angelägen örn ett vänligt grannskap, och
att sändebuden, utom öfverlern-nandet af skänkerna,
äfven hade ett annat uppdrag. Likväl låtsade han i
början, som om han ej hyste den ringaste misstanke,
mottog vänligt de gåfvor, som Kabuija sände honom och
besvarade beredvilligt alla de frågor, som sändebuden
funno för godt att göra honom. Han behöll dem flera
dagar hos sig, lät förträffligt undfägna dem och föra
dem omkring öfver allt, på det de med egna ögon måtte
fä se hvad som kunde intressera dem. Men då de åter
skulle afresa, lät han föra dem inför sig och talade
sålunda till dem:
Tron icke, I män, att ändamålet med edert besök är
mig obekant. Kabuija vill ej hafva god grannsämja
med mig, utan häri vill börja krig emot mig, beröfva
mig mitt land, liksom han gjort med konung Psametik^
och / aren lians spioner. Så omtalen då för honom
hvad I hafven sett, och medtagen äfven en skänk från
mig. Se här! Ofverlemnen honom en af våra bågar och
sägen honom, att då hans Perser en gång kunna spänna
sådana bågar lika lätt som vi, då må han våga att
draga emot oss med sitt krigsfolk, men tills dess
kan han stanna hemma och tacka sina gudar, om det
ej faller oss in att helsa på honom.» Med dessa ord
fattade konungen en af bagarrie, som stodo i ett hörn
af rummet, lemnade den till sändebuden, vände dem
stolt ryggen och lemnade dem. Bagen var fem fot lång,
förfärdigad af ett utomordentligt hårdt träslag och
ingen af sändebuden voro i stånd att spänna den ens
en enda tum.
Då de nu kommo till Kabuija med det dåliga budskapet
och den utmanande gaf van, blef denne utom sig af
raseri. »Hvad?» skrek han. »Denne Inmpne konung
af Kusch vill håna mig, mig, för hvilken verlden
darrar? Mig, herren af Persien, Assyrien, Babylonien,
Chaldeen, Medien, Judeeri, Phoenicien, Egypten? Mig,
för hvilkens thron femtio folkslag ligga på sina
knän? Mig den oöfvervinnelige Kabuija? Äfven han skall
ligga i stoftet framför mig! Med hans egen båge vill
jag sända en pil i hans försmädliga tunga. O, han
känner ännu ej den store Kabuija! Han vet inte att
jag är den bäste skytt af alla, som någonsin blifvit
lödda! Och så, som jag spänner denna eländiga båge,
så vill jag» . . . Han drog, han slet på senan, -
rnen bågen böjde sig icke det ringaste.
Med blixtrande ögon såg han sig omkring i salen, om ej
någon af hans undersåter skulle understa sig att småle
litet. Men rådsherrarne, munskänkarne, skärmbärarne
och fältherrarne hade ingen lust att skratta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
