- Project Runeberg -  Egypten, pyramidernas land /
256

(1863) [MARC] Author: Karl Oppel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Söndring och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

dagen, komma till en station, hvarest finnes
vatten i öfverflöd och der

o ’


hären kan hvila ut samt vederqvicka sig.»

Hvad de sagt, slog in. Man kom till en liten Oas;
hären förfriskade sig och drog, ånyo npplifvad,
efter några rastdagar, vidare.

Men knappt hade man lemnat lägerplatsen, förr än nöden
började ännu allvarsammare och snart uppnådde sin
högsta grad. Vinden blåste från sydvest och uppdref
den tina sanden. Man måste stanna, tillsluta ögonen
och vända ryggen mot vinden, många föllo samt blefvo
genast öfverhöljda och begrafna af sand. Sålunda
förgingo äter ett par dagar under fruktansvärda mödor
och outsägliga lidanden.

»Huru långt är det ännu? Äro vi ännu ej der?»

»Snart äro vi vid målet.»

Och den store Ra sände sina mest brännande strålar
och den allgoda Anukc skickade sina glödhetaste
sandhvirflar och begrof den stora persiska hären
i öknens sand. Nu äro de vid målet! Der hvila de,
hela hären och de egyptiska vägvisarne, 50,000 man, .-
der hvila de och sofva den eviga sömnen. En sandkulle
betäcker deras lik. Ingen af dessa har sett den store
Amwi’*: oas, ingen har kommit tillbaka till de sina.

Dag efter dag, vecka, efter vecka förgingo, - Kabuija
hörde intet från sin armée. Slutligen blef han otålig
och skickade bud till UaJie Amun. Dessa återförde det
sorgliga budskapet att man derstädes ej hade sett
någon Perser, och att utan tvifvel hela hären hade
omkommit i öknens sand.

På öknen kunde konungen ej släcka sin vrede, - de
stackars men-niskorna, som voro gifna i hans våld,
måste umgälla härens olycka.

Han lät kalla inför sig tolf af de mest ansedda
Perserna och öfver-hopade dem med förebråelser,
derför att de ej afrådt honom från tåget till
oasen. De ursäktade sig med sin obekantskap om
förhållandena. -»Så kunnen I ej heller framdeles
vara mig till något gagn,» skrek Kabuija, lät på
slottsgärden gräfva tolf hål, hvardera af sju fots
djup, riedställa de persiska fältherrarne med hufvudet
nedåt uti desamma och derefter åter igenfylla dem
med jord.

Hasande drog han sedan från Tape till Meinfi.

Dä han anlände hit, strömmade alla innevånare jublande
och högtids-klädda genom gatorna; allas ansigten
uttryckte glädje och munterhet. Konungen, som ej
trodde annat än att man ville håna honom och jubla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:02:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/egypten/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free