Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Söndring och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
öfver den persiska härens undergång,, lät genast kalla
stadens styresmän och frågade dem hvad den allmänna
glädjen hade att betyda.
»Store Konung,» svarade clesse, »vi hafva fått en
ny Hapi (Apis), hvilket endast sker hvart 25:te år;
deraf kommer folkets glädje.»
»Hvem är Hapi?»
»Egentligen endast en svart tjur med en hvit bias i
pannan, men han är oss en sinnebild af vår gud Osiri.»
»Det Ijugen I! I ljugen!» skrek konungen, utom sig af
vrede. »För att hedra en oxe firar man inga fester. Ni
skola ej hädanefter ljuga för mig.»
Och han lät föra ned dem på slottsgården och genom
sina Perser halshugga dem alla.
Nu tillkallades presterna.
»Hvad han I för en fest i dag? Men akten er
att ljuga för mig!»
»Vi ljuga ej för konungen,» svarade presterna
lugnt. »25 år äro förgångna,» (521 före Kristi
föd.). »En ny Hapi införes hos oss.»
»Hvad?» afbröt dem Kabin ja. »Jag vill se honom,
denne Hapi. Fören hit honom! genast! på gården!»
Han gick ned, presterna åtlydde befallningen.
»Så,» ropade konungen, då han blef djuret varse;
»detta är eder gud? Sen här huru jag behandlar eder
gud!» Han drog sitt svärd och stötte det i djurets
mage. Derefter lät han sina bödelsknektar gripa
presterna, piska dem, tills blodet strömmade af
dem och sedan utkasta dem på gatan. På samma gång
sände han sin lifvakt ut i staden, med befallning att
utan barmhertighet nedgöra alla som sjöngo, jublade,
musicerade eller blott voro högtidsklädda.
Då blef ett stort blodbad. Tusentals menniskor föllo
för den vansinniga konungens vrede; hundratusen vredo
händerna och suckade: »När, o när blifva vi förlossade
från denne tyrann?»
»Hvarför gråter du?» röt Kabuija till sin syster,
då han åter inträdde i salen.
Blodbadet på slottsgården och gatorna hade kommit
henne att fasa; hon tänkte på sin yngre broder Bartja,
- att denne på konungens befallning blifvit mördad,
visste hvar och en och fick också gerna veta det, ty
konungen var ju herre öfver sina undersåters lif och
egendom; -derföre fann Kabuija henne sitta gråtande
vid fönstret.
1’yrjunMuriKis Land.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
