Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De sista adertonhundra åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
komster. Som man vet egde ju i Egypten prcsterskapet
en tredjedel af all mark d. v. s. den blef
bortarrenderad och arrendesurnmorna användes
till den offentliga gudstjänstens och dess
tjenares biista, äfvensom till vetenskapers
befordrande, ty presterna voro ju landets lärde,
astronomer och historieskrifvare m. m. Men är 407
befalldes: »Templens årsinkomster skola tillfalla
understödsfondeii och företrädesvis komina vara trogna
soldater till godo.» De trogna soldaterna voro blott
allt för i;riga att uppsöka och indrifva allt som
skulle komma dem till godo.
Åtta år senare gick man ännu längre och förenade
samtliga tempel-godsen med kejsarnes krouogods;
nr alla landets städer blefvo de förd na hedniska
presterna bortjagade, om de ej öppet öfvergingo till
kristendomen, ingen prest af den gamla religionen
fick komma in uti någon stad! Men äfven de som aldrig
innehaft något prcstembete, voro ej säkra om sina
gods och lif. I Alexandria lefde en qvinlig hednisk
filosof vid namn 1-Iypatia, som var ett mönster af
dygd och vishet och derför åtnjöt allmän aktning
och vördnad. Men att hon ej lät döpa sig kunde det
fanatiska partiet ej förlåta henne. Under anförande
af en viss Petrus passade man en gång (år 415) på
henne, ryckte henne ur vagnen, släpade henne genom
gatorna till kyrkan, mördade henne derstädes, till
Guds ära. på det rysligaste sätt, styckade liket lem
för lem och uppbrände det slutligen.
Sä rasade man emot de stackars hedningarna. Kom pesten
in uti landet, så hette det (liksom sedan om Judarne):
»Dertill äro de fördömda afgudadyrkarne skuld!» Pöbeln
öfverioll dem och utgöt öfver dem sin vrede. Uppnådde
ej Nilens öfversvämningar den önskade graden, så
sade man: »Det är återigen hedningarnes fel! Om de
blott alla voro utrotade från jorden!» Elak väderlek,
missväxt, hungersnöd, - för allt fingo hed-ningarne
bära skulden.
För detta kristliga förföljelseraseri flydde de
få ståndaktige till bergen, de svagare hade för
länge sedan gifvit efter. Omkring år 500 efter
Kr. föd. torde väl den siste Egyptiern genom
öfvcrtalning eller våld blifvit bragt att antaga
kristendomen. Hvad som ännu var brukbart af templens
ruiner, begagnades och inreddes till kristna kyrkor.
Under detta utrotelsekrig emot deras religion hade ii
f ven Egyptierna att oupphörligt utstå krigsbetryck
af allt slag: än från den ena, än från deri andra
sidan kom olyckan öfver dem. Sä hade t. ex. kejsar
Caracalla erfarit att man i Alexandria hade klandrat
hans upprepade mordförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
