Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Expeditionens fortgång och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Men fästet i Abukir hade de ännu icke. 13,000 Turkar
lågo på valplatsen eller hade funnit sin död i hafvets
vågor; endast få män hade emottagit pardon; - men
i fästet funnos likväl ännu 5,000 tappra krigare,
som man ej kunde jaga ut i hafvet, och som ej heller
voro sinnade att gifva sig.
Dessa försvarade sig ännu under åtta dagar på det
tappraste emot den oupphörligt stormande fienden; men
- lifsmedlen voro redan förtärda, krutet tog slut, man
hade ingen annan utväg än att kapitulera. Fransmännen
kunde ej neka sina motståndare det vittnesbörd,
att de stridt som hjeltar.
Öfverallt i hela landet rasade ännu kriget. Isynnerhet
uti Öfre Egypten försvarade sig Turkar och Araber med
förtviflans mod. General Desaix som här förde befälet,
framryckte stridande ända till sydgränsen, men - han
kunde ej tilltvinga sig fred. Man gjorde å båda sidor
under af tapperhet. General Belliard slog med 1000
man en tio gånger större fiendtlig här. Lika stort
hjeltemod bevisade äfven hans motståndare. I Senhut
kastade sig en liten del af de skingrade Araberna in
uti ett hus, som stod midt uti byn och var större och
ansenligare än de andra kojorna. Här förskansade de
sig, här försvarade de sig, här ville de falla med
ära, men ej gifva sig.
Med dödsföraktets mod sköto de ur alla fönster, och
hvarje skott fällde en fransman. Selliar d visste
intet annat sätt att kufva dem än att låta antända
huset och gifva den tappra hjelteskaran till pris
åt lågorna. Då uppstämde Araberna med enthusiasm
en religiös triumfsång, - lågorna stego från alla
sidor i höjden, - vid fönstren syntes mellan flammor
och rök Arabernas solbrända ansigten och svarta,
blixtrande ögon - skott smällde, - stark och kraftig
ljöd den högtidliga sången från dödens hus. Men
småningom blefvo skotten färre; mera sällan såg man
vid fönstren det svarta skägget och den hvita kappan
på någon af de åt döden invigda; svagare blef sången,
allt svagare, - nu tystnade den hastigt och - endast
bjelkarne sprakade ännu, lågorna slickade girigt
byggnadens väggar; en tjock rök uppsteg mot himlen:
- Belliard stod framför de tappres graf.
På detta sätt fingo Fransmännen aldrig och ingenstädes
någon ro. Bonaparte insåg att han omöjligt skulle i
längden kunna hålla sig. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
